Under pandemin riktades ofta kritik mot fel instanser. Folkhälsomyndigheten fick till exempel kritik för smitta i äldreboenden. Regeringen för att det saknades vårdplatser.

Men Folkhälsomyndigheten är en statlig myndighet, som verkar på uppdrag av regering och riksdag. Det är kommunerna som ansvarar för äldreboenden. Det är regionerna som ansvarar för sjukvården. Och grundregeln är att den som är ansvarig i normalfallet också har ansvar i händelse av kris, som en pandemi.

Anders Tegnell, som är en anställd tjänsteman, hade alltså ingenting att göra med dålig beredskap vare sig i sjukvård eller äldreomsorg, lika lite som Socialdemokraterna ansvarar för sjukvården i de regioner de inte har den politiska makten, även om de leder regeringen.

Med anledning av att vi i höst går till val till kommuner, regioner och riksdagen tänkte jag reda ut vem som har ansvar för vad.

Regionerna, som oftast men inte alltid är indelade efter länsgränser, styr över sjukvården. Alltså sjukhus, vårdcentraler och folktandvården. De har också ansvar för kollektivtrafik, viss kultur och för regional utveckling.

Tidigare hette det landsting, och regionerna sammanblandas ofta med Länsstyrelsen. Men medan Länsstyrelsen är statens förlängda arm ute i landet, och befolkas av tjänstemän, är regionerna demokratiskt valda politiska församlingar. Regionerna har anställda tjänstemän som utför vad regionpolitikerna bestämmer.

På Länsstyrelserna lyder tjänstemännen under riksdagen och lagar som stiftas där. Till exempel är det riksdagen som bestämmer över strandskyddet, men Länsstyrelsen som ser till att lagstiftningen efterlevs. Under pandemin hade Länsstyrelsen ansvar för tillsyn att restriktioner efterlevdes.

Landshövdingen är inte politiskt vald, utan utses av regeringen precis som generaldirektörer för andra myndigheter, medan regionråden är demokratiskt valda, liksom kommunalråden.

Är man engagerad i och bryr sig om hur sjukvården fungerar är det regionpolitiken man bör sätta sig in i.

Däremot är det riksdagen som stiftar lagar, så om det finns saker i sjukvården som påverkas av förändrad lagstiftning så är det rikspolitiken man bör hålla koll på om man vill ha förändring.

Att rikspolitiken är den som engagerar mest är kanske inte så konstigt. Det är i riksdagen lagar stiftas, som sedan både regioner och kommuner måste förhålla sig till. Det är också regering och riksdag som styr över polisen och övriga rättsväsendet.

Regionpolitiker och kommunpolitiker kan göra mycket mindre än man tror, då de har kommunallagen att förhålla sig till och uppgifter som de helt enkelt måste utföra. I kommunerna är det till exempel skola, förskola, äldreomsorg, socialtjänst och väghållning. Verksamheter som i sin tur omgärdas av lagstiftning som kommunerna måste följa.

Med det sagt är kommunpolitiken kärnan i vår demokrati. Det är i kommunpolitiken det avgörs hur mycket pengar som ska satsas på skola och förskola, det är i kommunerna man bestämmer om det ska finnas en kulturskola eller inte, om man ska satsa på cykelbanor och trottoarer eller på parkeringsplatser.

Både kommunerna och regionerna beslutar också om skattesatser, vilket kan påverka enskilda medborgares plånböcker på ett inte betydelselöst sätt.

Kommunpolitiken fostrar många politiker innan de tar steget över till riksdagen – Sveriges högsta beslutande organ.

Det är också i kommunerna som medborgarna har störst chanser att påverka, inte minst i mindre kommuner. Kommunpolitikerna är i de flesta fall fritidspolitiker, det vill säga de har vanliga jobb till vardags och rör sig bland "vanligt folk" i stor utsträckning.

Kommunfullmäktiges sammanträden är öppna för allmänheten, som kan ställa frågor direkt till politikerna och förvänta sig svar. Det går till och med att lämna medborgarförslag till kommunerna, och det händer faktiskt att dessa genomförs, även om det i ärlighetens namn inte händer särskilt ofta.