Annons

Annons

Annons

Annons

Trångsviken

Gustaf Färnström, Trångsviken

Efter dryga 92 år här på jorden lämnade vår pappa Gustaf Färnström oss den 10 december 2021.

Gustaf föddes och växte upp på Finnsäter Gård i Trångsviken som enda barn till Anders och Thyra. I Trångsviken träffade han Ragnhild som kom från västkusten för att arbeta på orten. Tillsammans byggde de vårt barndomshem.

Efter några år slutade pappa sitt förvärvsarbete på Trangia för att i stället satsa på jordbruket. Han övertog gården från sina föräldrar och tillsammans med Ragnhild förverkligade de sina idéer och planer. De två tillsammans var en bra kombination av gasa/bromsa eller som pappa sa, ”vi är inte alltid överens men vi drar åt samma håll”.

Tidigt kom vi tre systrar att vara inblandade i gårdens alla händelser. Inte helt utan knot, det kan erkännas, men med så många härliga minnen och erfarenheter. Alla dessa ögonblick vi för alltid bär med oss.

Annons

Försommardagar med klarblå himmel och tryckande värme. Pappa i den tunna ljusblå skjortan med uppkavlade ärmar. Håret stod på ända efter alla timmar framför harven och dagens stenplockning. Det doftade kryddigt ur säckarna med vallfrö och blicken lyftes med jämna mellanrum mot horisonten för att se om regnet kom tidigare än han planerat. I de stunderna trivdes han. När det var fullt upp och i utmaning mot tiden och naturens alla nycker. Han hittade utmaningar i det enkla. Som att cykla baklänges till jobbet på Trangia eller bygga en egen skoter och vars premiärtur beskådades av många intresserade från landsvägen.

Annons

Familjen och gården var vad pappa satte främst men när tillfälle gavs hittade han tid för andra intressen. Han tog många turer till fjälls både för fiske och hjortronplockning. När vi barn var yngre och mellan morgon och eftermiddagsmjölkningen packades bilen och hela familjen for mot Bydalen för att utmana backarna.

Under vintertid och hemmavid långt upp i åldern tog han nästan dagligen en skidtur, gärna med vikt i pulkan bakom sig som extra träning. Ett annat stort intresse var veteranbilar. Från T-Fordar till svulstiga amerikanare. Elegant backade han ut sin turkosa Chevrolet ur garaget, vevade ner rutan och med ena handen trummande i takt till Louis Armstrong rullade han iväg.

När det vankades kalas i något av husen på gården så kom han alltid först och det var sällan långt till sång, skratt, intensiva och högljudda diskussioner. Eller mitt i arbetet när den obligatoriska kaffegesten fick honom att gira in traktorn på närmsta plats och vi alla tillsammans slog oss ner runt bordet eller ute på gräsmattan för att ta en efterlängtad paus.

Pappa var rättfram, snabb och underfundig. Han hade sin bestämda plats runt bordet och därifrån kunde de mest dråpliga kommentarer och rim komma. Han var en stor del i vår härliga uppväxt och platsen för vår trygghet. Även om pappa inte längre sitter på sin plats i köket är han ändå där, i stenrösen, i amerikaladans väggar, i aspbacken och för alltid i våra hjärtan.

Döttrarna

Birgitta, Ann-Kristin och AnnCharlotte

Till toppen av sidan