Marianne föddes i hemmet i Pålgård, Hammarstrand efter systern Astrid Frimert, av föräldrarna Helge och Margaretha Sundberg.

Efter att ha jobbat som barnflicka i Stockholm och på en skinnfabrik samt barnflicka i Malung, började hon på frisörlinjen i Örnsköldsviks Gymnasium Parkskolan.

Efter avslutad utbildning 1968 jobbade hon som frisör hos Jörgen Höglund, i Hammarstrand. 1969 flyttade hon till Hoting och arbetade som frisör.

En stor sorg drabbade Marianne 1971, när hennes lillasyster Carina, som var ett kärt sladdbarn, blev påkörd av en bil i Sala. Hon omkom, 6 år gammal. Denna sorg följde henne senare i alla år.

I Hoting träffade Marianne sin kommande man Göran Johansson. De gifte sig i Hammarstrands församlingshem 1973 och fick dottern Anna-Lena. Efter att ha bott på olika platser i Hoting satsade de på att bygga ett eget hus invid Rossövägen med egen frisersalong. Hon flyttade 1990 salongen till en lokal i centrala Hoting.

1991 träffade Marianne en ny man, Uno Hellström, som hon flyttade till 1993 i Meselefors, Vilhelmina. Han hade påbörjat ett iordningställande av en campingplats med vandrarhem. Den blev helt klar 1995 som en året runt-öppen 3-stjärnig camping med stugor och vandrarhem. Efter att ha varit campingvärdar i 24 år såldes campingen och de flyttade till en plats vid Ångermanälven i byn Brännaby. Här älskade hon djurlivet och lugnet och chansen att utnyttja sina gröna fingrar till fullo.

Marianne var en stark kvinna som stod för vad hon tyckte men hon var också varm och känslosam. Hon brydde sig mycket om andra, i synnerhet älskade hon barn. En annan av hennes styrkor var den sociala förmågan att hjälpa och förstå dem som mådde dåligt. Hon älskade att dansa, resa och skänka blommor. Hon sydde mängder av tavlor och pennteckningar. Hembygden, Hammarstrand var henne kär och hon valde därför den platsen för sista vilan.

Marianne sörjs närmast av sin livskamrat Uno och dottern Anna-Lena Johansson.

Sambon Uno Hellström