Annons

Annons

Annons

Annons

krönikaÖP lyfter: Studenten 2022

Robin Ulestam
Studenten är inte bara ”fan vad vi är bra” – jag minns ångesten mellan vinklunkarna

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

ÖP:s nyhetschef Robin Ulestam minns oron inför framtiden när han tog studenten.

Bild: TT

Annons

■■ Studenttiden är här med glädje och drömmar. En tid av både stora förväntningar och oro inför framtiden. I serien ”ÖP lyfter: Studenten 2022" berättar vi mer om studentfirandet men också vad som hände sedan och var framtidsjobben finns.

Det var juni 2010 och jag tog studenten. Efter att ha spenderat mer än halva livet i skolbänken var det dags att vinka adjö till kantstötta matteböcker, jobbiga prov och underbara håltimmar.

Jag minns den vårsommaren som en tid av närmast konstanta festligheter. Lådvin i plastglas och svala sommarnätter som aldrig riktigt mörknade. Lätta steg upp ur sängen på morgonen när man visste att gårdagens bravader vid första bästa tillfälle skulle diskuteras med ens vänner i korridorerna på skolan.

Annons

Jag minns hur vi formades till allt mer vuxna människor, hur relationen mellan elev och lärare nästan suddades ut mot slutet av den sista terminen.

Annons

Vissa hade framtiden utstakad direkt.

Jag minns, som ett exempel på detta, hur vi diskuterade viner på lektionstid, förklätt i någon slags vett- och etikett-föreläsning. ”Jag föreslår att ni inleder kvällen med något rejälare vin. På flaska! Châteauneuf-du-Pape!", sa läraren och det lät som en nysning. "När smaklökarna sedan domnat kan ni gå över på det mindre sofistikerade alternativet: bag-in-box. Då är det ju bara fyllan man vill åt ändå". Skratt och rungande applåder! Beviset på hur vuxenvärlden börjat acceptera oss. Frispråkigheten påminde oss om att vi snart var fria. Vägen till oändliga möjligheter låg vidöppen.

Vissa hade framtiden utstakad direkt. Några av de som skrivit högt på högskoleprovet var antagna till de finaste universitetsutbildningarna, på Chalmers eller KTH. Andra hade tagit värvning i föräldraägda företag, eller redan under gymnasietiden gjort sig ett namn inom branscher där de arbetat extra.

Oändliga möjligheter.

Själv var jag ingenting. Visste ingenting. Såg inte fram emot någonting. För mig var studenten i första hand ett melankoliskt, långsamt farväl till en tid jag förstod aldrig skulle komma igen. Det handlade om att maximera sista rycket av fest och kul. Men eftersom jag visste att jag inte hade någon tydlig och utstakad framtid fanns där också hela tiden en ängslan som malde i bakhuvudet mellan de fotsvettsdoftande klunkarna av Castillos de gredos och sockerdricka. Hur ska allt gå?

En vanlig syn runt månadsskiftet maj/juni. Studenter i Österängsparken.

Bild: Anders Olsson

Annons

Annons

Jag återger knappast unika erfarenheter i det här sammanhanget. Prestationsångest, spruckna drömmar och oron över att inte veta hur man ska försörja sig finns sannolikt hos många blivande studenter även denna vårsommar. Själv hade jag turen att ha en kärleksfull och förstående nära familj som gjorde att jag ändå hade en slags grundtrygghet i tillvaron, men alla har det inte lika lätt som jag hade.

I artikelserien "ÖP lyfter: Studenten 2022" återbesöker vi flera studenter för att se vad som hände sedan. Hur är livet i dag? Först ut är en intervju med Mohammad Hoseinzada, som ÖP träffade första gången under studenten förra året. Då var framtiden för Mohammad osäker. Dagarna med tillfälligt uppehållstillstånd var räknade och för att få stanna i Sverige behövde han hitta ett jobb inom sex månader. Berättelsen berörde många.

Mohammad Hoseinzada.

Bild: Stefan Nolervik

Läs mer: Ett år senare – Mohammad har inte längre ett utvisningshot över sig: ”Känner stor lättnad”

När jag läser om honom i dag och jämför med mina huvudbryderier för snart 12 år sedan tänker jag att det finns grader i helvetet för vad man bör oroa sig för. Samma sak slår mig när jag ser arbetslöshetssiffrorna, som visserligen inte var låga 2010 men som i dag når 8,8 procent (källa: SCB 24 maj 2022). ÖP har varit i kontakt med flera branscher i länet där behovet av personal är stort – kanske kan det ge lite god inspiration till dig som känner dig osäker inför framtiden? Vi kommer publicera reportagen löpande fram till studenten om några veckor.

Annons

Annons

Då ska tusentals studenter ta sina lätta, glada steg ut på trappor runt om i länet och skråla "fyfan vad vi är bra!" och jag är genuint upprymd för er skull. Äntligen ett riktigt firande igen. Grattis! Ni ska vara stolta över det ni åstadkommit. Men jag tänker också på alla er som, precis som jag, ligger vaken på nätterna och funderar: hur ska allt gå?

Förhoppningsvis kan en historia som den Mohammed Houseinzada sitter på inspirera er. Om inte annat hälsar jag, tolv år på andra sidan studenten (och många dåliga lådviner senare) – allt ordnar sig.

Till slut.

Till toppen av sidan