Annons

Annons

Annons

Annons

krönikaChefredaktörens krönikor

Hans Lindeberg
Problemet är att jag inte längre härdar ut framför politiska debatter

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Emil Forsberg mot Stefan Strandberg, Leo Skiri Østigård and Patrick Berg i Sveriges senaste landskamp mot Norge. Foto: Jesper Zerman / BILDBYRÅN

Annons

Norge slog Sverige i fotbollslandskamp med 2-1.

Mörkret sänkte sig över Friends Arena i Solna där matchen som ingick i en europeisk nationscup spelades. Experterna var eniga. Även om förbundskapten Janne Andersson förklarat att han såg på matchen som en slags inskolning för nya barn i förskolelaget så kunde inte en utskåpning av Norge vara annat än nattsvart.

Hemma i soffan kände jag mig så blåst och arg att jag knappt kunde härda ut. Utan en enögd domare som dömde en felaktig straff hade vi utan vidare spöat Norge stort, ja ni förstår...Han var syndabocken.

Annons

Annons

Ena stunden himmel, nästa helvete

Men ilskan gick över snabbt. Sport har den inneboende dramaturgin att kunna beskrivas i svart eller vitt. Ena stunden himmel, nästa helvete. Strax därefter bortglömd.

Mitt stora problem är att jag inte längre härdar ut framför politiska debatter där samma hetsiga agenda strömmar ut från TV-skärmen.

Jag borde förstås följa med och ha koll men när nästan allt som sägs om framtiden för Sverige är antingen svart eller vitt, som en fotbollsmatch, vinna eller försvinna. Så går det inte att titta längre.

Det är svårare när saken gäller skjutningar

I stridens hetta under Norgekampen känns det helt okey att för en stund strunta i Janne Anderssons förklaring om inskolning.

Det är svårare när saken gäller skjutningar och tung organiserad brottslighet. Där funkar det inte att bara blåsa av matchen.

Vad som är roten till det onda är forskare, skolpersonal, polisen och andra nog ganska överens om. Gradskillnader finns men verklighetsbeskrivningen är hyfsat lika.

Lika sällsynta som en svensk målmaskin

Regeringar och politiker i olika färgskalor har under årtionden experimenterat och rustat ner i samhällets system för att stötta de som har det svårast.

Kamratstödjare, fritidsgårdar, närpoliser, ungdomspsykologer eller vad det nu kan vara verkar lika sällsynta som en svensk målmaskin i fotboll.

Utan tvekan ett stort bekymmer. Det borde vara angeläget att hitta en långsiktig lösning både för landslaget och politiker som sitter med Sveriges framtid i sina händer.

Annons

Är det straffsparksläge mot kriminella gäng

Annons

Men det finns en skillnad. När Janne Andersson använder en tid till att bygga något nytt - och avstår snabba segrar för att nå det målet - så gör politikerna det motsatta. Det vill säga kastar skulden allt vad de förmår på motparten och framställer sin egen lösning som en enkel quickfix.

Ett exempel är veckans förtroendeomröstning om justitieminister Morgan Johanssons (S) vara eller inte vara. Han har klantat sig men håller det verkligen att reducera problemet till att om bara en minister byts ut så är det straffsparksläge mot kriminella gäng?

Ja, jag vet att jag hårdvinklar. Med flit. För jag har en dålig magkänsla inför ödesvalet om några månader. Käbblet ser ut att vinna över behovet av genomtänkt inskolning.

Läs mer

Hans Lindeberg: Arbetsförmedlingen missar att journalistik är ett framtidsjobb

Hans Lindeberg: Ett fint år för ÖP ger trygghet i vår lokala journalistik

Hans Lindeberg: Välkommen till valåret 2022 - det tuffaste på länge

Annons

Annons

Till toppen av sidan