Vad skriver jag i min sista krönika som ÖP:s chefredaktör?

Frågan har snurrat i bakhuvudet ett tag. På midsommarafton började den ta en mer framträdande plats.

Jag var ute på racerhojjen en sväng i högsommarvärmen. Strax innan toppen på backen upp till Frösö Kyrka träffade jag två andra cyklister som småstartat midsommarfirandet vid vägkanten.

– Är du redan ute och njuter av ledigheten, grattis, sa den ena. Jag tackade och tyckte det var en bra anledning att få vila några minuter efter klättringen.

Men viljan att försöka formulera en tack-för-mig-krönika kändes plötsligt ännu tydligare. Utan så många hejarop, tips, kritik och medverkan från alla er läsare hade ÖP:s journalistik aldrig varit där den är idag.

En av de största fördelarna med den digitala revolutionen är att vi journalister kommer mycket närmare våra läsare. Och det märks.

Att efterfrågan på faktabaserad och oberoende lokal journalistik ökar är en tydlig trend just nu. Den är jag tacksam över att få uppleva. Som motreaktion mot populism och propaganda.

Mer oroande är att se hur öppenheten i samhället minskar. Att vi inte ens får ställa frågor har blivit vanligare.

Makthavare och politiker verkar tycka att det räcker med något väl formulerat i styrda informationskanaler eller korta mejl där de slipper besvärliga följdfrågor.

Försöken att på så sätt komma undan granskning genom att inte respektera journalistik som arbetsmetod är ett otyg att se upp med.

På ÖP har vi som mål att bidra till länets utveckling genom att dra fram missförhållanden i ljuset.

Våra reportrar lägger mycket jobb på att kontrollera fakta och leta egna källor istället för att enbart referera vad som sägs i till exempel pressmeddelanden eller av anställda informatörer.

Ett arbete som känns viktigt att få lyfta fram.

Nu väntar några veckors semester för mig. Från 1 augusti tar ÖP:s redaktionschef Per Åhlin tillfälligt över som ansvarig utgivare under tiden som en ny chefredaktör rekryteras.

När jag började jobbet i augusti 2008 handlade nyheterna om miljarder till vindkraft i Ragunda, rekord för huspriser i Östersund, planer på urangruva i Myrviken, flyktingar från Afghanistan som förföljdes i Bräcke och skivaffärer som stängs och flyttar ut på nätet.

På Yran spelade bland andra Lars Winnerbäck och Magnus Uggla.

Det går möjligen att säga att det mesta är sig likt efter 14 år.

Eller likagärna att allting vi bara anade har hänt. Apple sålde sin första version av Iphone så sent som 2007 och jag vet att jag startade ett konto på Facebook utan att ha minsta susning om varför.

Mediebranschen och nyhetsrapporteringen har sedan dess åkt igenom den digitala omställningen på en svindlande berg- och dalbana.

Det sköna för ÖP:s del är att vi har landat väldigt bra. Vår journalistik når just nu 61 000 användare per dag enligt räckviddsmätningen Orvesto konsument och mer än hälften av våra prenumeranter följer nyheterna helt digitalt på op.se och i E-tidningen.

Jag vill säga tack för förtroendet. Bättre betyg än att så många vänder sig till ÖP för att få nyheter och veta mer om vad som händer finns inte.

Om ni har läst så här långt har ni redan insett att mina år som chefredaktör är omöjliga att sammanfatta.

Och egentligen spelar det ju ingen roll. ÖP har haft tio chefredaktörer sedan starten 1877. Fler kommer ta över och medarbetare avlöser varandra.

Kärnan i det jag helst ville berätta är att våra nyheter fortsätter komma dygnet runt varje dag med oförminskad styrka. Så som det alltid har varit.

Så nu slutar jag skriva och går ut i solskenet igen. Köper en glass, pratar med några jag känner på gågatan och funderar på vad som rör sig i stan. En fin paus i arbetet på redaktionen.

Hur pensionärslivet blir har jag ingen aning om.

Läs mer

Hans Lindeberg: Skärp er makthavare! Att svara på frågor är en del av jobbet

Hans Lindeberg: Ett fint år för ÖP ger trygghet i vår lokala journalistik

Hans Lindeberg: Drabbades Strömsund av kollektivt dåligt samvete när Carlos försvann?