Att infrastrukturen för vatten och avlopp, VA, måste ta höjd för framtida behov är knappast någon nyhet. Däremot är förslagen få och lösningarna långt borta. Åtgärderna måste gå längre och lösa fler problem.

Dagens regler försvårar möjligheten att planera vatten och avlopp för framtiden. Det vanligaste förloppet är att VA-planeringen sker som ett svar på andra detaljplaner och det finns knappt några sätt att ta höjd för framtida behov. Den nyligen lagda propositionen 2021/22:208, ”Vägar till hållbara vattentjänster”, tar dock ett steg i rätt riktning. I propositionen läggs två konkreta förslag fram: dels ska kommunerna skapa egna vattentjänstplaner, dels ska öppna lösningar, diken och dammar, för att hantera skyfall kunna byggas ut i högre utsträckning. Problemet här är att vattentjänstplanerna inte föreslås bli bindande och att öppna lösningar endast är en liten del av lösningen, särskilt i våra städer.

Om våra VA-nät ska kunna byggas ut ordentligt måste reglementet kring VA-taxan reformeras i grunden. Rör och anläggningar måste kunna dimensioneras för mer än endast ett par år i framtiden och såväl beslutsfattare som ingenjörer måste få större spelrum.

Vår fasta infrastruktur kräver att man blickar långt in i framtiden och planerar inte bara för den egna utan även för kommande generationer. Under många av våra städer ligger över hundra år gamla rör. På samma sätt är även våra regleringar föråldrade. Om infrastrukturen ska fungera även i framtiden måste vi kunna bygga så att dagens rör och regler ska kunna vara ändamålsenliga i hundra år till.

Mats Edling, Meag Va-system AB

Christer Dieden, S:t Eriks AB

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)