Annons

Annons

Annons

Annons

Orrviken

Läsartext
PRO Leva Livets vandringsgrupp på Andersön

Detta är en läsartext.

Andersöns naturreservat var dagens mötesplats, där 18 vandringssugna PRO-kompisar möttes 10 augusti. På de trevliga informationstavlorna kunde vi läsa om bin, grävlingar och om den, såvitt vi kom fram till, nordligaste väderkvarnen. Väderkvarnen uppfördes 1776 på byns högsta punkt, när den omkringliggande byn redan var borta. Vid en våldsam storm år 1832 blåste kvarnen omkull. Ett röse med mossiga stenar är det som idag minner om kvarnen.

För cirka 2 000 år sedan kom den första bonden till Andersön, då det var skog överallt. Skogen var han tvungen att bränna ner, och han måste plocka bort alla stenar, för att kunna odla. Under 1600-talet hade byn sju hemman, där åkerytorna var små och brukades med årder.

Annons

PRO Leva Livets vandringsgrupp samlad intill Storsjöns strand på Andersön inför vandring på 7 km.

Annons

En tavla berättade om en dramatisk strid år 1178, som utspelades på isen mellan Andersön och fastlandet. Den stod mellan jämtarna och norske kung Sverre och hans här. Enligt sägnen var jämtarna många fler och kung Sverre med här gömde sig i mörkret. Med list fick han motståndarna att slå ihjäl varandra, och Sverre med här lyckades då besegra de försvagade jämtarna. Det var på det viset, som Jämtland blev införlivat med Norge. År 1563, följde oroligheter, tills det blev fred 1645, och Jämtland blev svenskt. Om detta och mycket, mycket mer kan man läsa på informationstavlorna.

Vi uppmanades att gissa vems tassavtryck som gjutits på marken. Enligt tavlan är det grävlingar, som lämnar just sådana. Där berättades också myten om att grävlingarna anfaller människor och biter dem i benen, tills de hör att det krasar. Därför fann människorna det säkrast att stoppa knäckebröd i stövlarna, som grävlingarna fick lyssna till, för att sluta bita i benen.

Både lummig och urskogsrisig visar sig skogen, där vi vandrar fram på Andersön.

Den sköna fikapausen tog vår grupp vid bord och bänkar nere vid stranden. Vi hade ett perfekt vandringsväder med ljummen luft, sol och mild vind. Utefter vandringsstigen finns det flera sådana sätesbord att sitta vid. Små trädass står också här och där. Det är verkligen fint ordnat för oss besökare, som vill vandra, bada och vistas i naturreservatet.

Annons

Vi som gick tillsammans den här gången var Bosse, som återigen var sammankallande, Anne-Marie, Gertrud, Sven, Maj, Kent, May, Eva, Sylwia, Ulla, Gunilla, Berit, Lilian, Gertrud, Gurli, Rune, Margita och undertecknad. Som alltid vandrade vi under trevligt småprat och berättande sinsemellan. När vi kommit åter till samlingsplatsen kunde vi konstatera, att vi vandrat cirka 7 km.

Text och bild: Carin Brobacke

Annons

Annons

Till toppen av sidan