Annons

Annons

Annons

Annons

Svenstavik

Kjell Esbjörnsson, Skanderåsen

Kjell Esbjörnsson, Skanderåsen, har avlidit, 91 år

Annons

Unika gamla byggnader kan bli föremål för K-märkning, dock ej människan. Om så vore borde Kjell tillhört skaran.

Budskapet om att musik- och kulturvännen Kjell är borta sänker förstämning i Bergsbygden. Men även inom mig. Många är de minnesbilder som nu passerar revy från de där åren kring millenniumskiftet då hans närradioprogram klingade ut i Bergsradion. Ett veckovis sänt musikprogram som döptes till ”Stenkakor från Skanderåsen”. Jag minns hur han noggrant plockade ut specialteman till varje programavsnitt. Producerade hemma varvid han presenterade melodierna kort och koncist på sin oefterhärmliga dialekt.

Kjell var till yrket elektriker men hans stora hobby har alltid kretsat kring hembygdens kultur, speciellt Bergs hembygdsförenings aktiviteter. Men också inom revybranschen var han aktör i Östanfläkt i Skucku under flera årtionden. De konstnärliga generna har nog sin upprinnelse från mor Gerda, duktig konstnärinna, som kom från byn Brånan där Kjell bodde i unga år.

Annons

Annons

Pappa Hans härstammade från grannbyn Rörön men sedan Gerda som gåva erhöll mark i Skanderåsen byggde makarna upp mangårdsbyggnad med ladugård i slutet av 1930-talet. Kjell var också en flitig motionär. Ända upp i hög ålder åkte han Flyktingloppet i Gäddede samt sprang Lidingöloppet och i Haldo Hanssonterrängen.

Musikintresset kom redan i åttaårsåldern. Kjell har berättat hur det en gång började: Hos moster Edit i Brånan. En gammal Radiola spred gammeldanstoner under lördagskvällarna. Musiken blev alltmer påtaglig och de första fem stenkakorna, flitigt spelade, kom från mormodern Kristina Jonsson.

Allt eftersom Kjells intresse för samlandet ökade har han under hela sin livstid både vårdat och dokumenterat sina rariteter genom att upprätta register. En fil i datorn ger en utskrift som omfattar ett femtiotal tätskrivna A4-sidor. Hög kvalitet i samlandet är honnörsordet.

En titt i uppslagsverket för utgivna stenkakor ger vid handen att HMW (His Masters Voice) avslutade utgivandet i maj 1957.

Bland de över tvåtusen stenkakorna, med dubbelt så många titlar, finns inte bara svenska produktioner utan flera operetter som ”Ungersk rapsodi” och Haydns trumpetkonsert. Vinylsamlandet är inte lika omfattande men ett hundratal fyller hyllorna i halva vardagsrummet.

Vid ett flertal besök hos Kjell under de senaste 20 åren har han uttryckt sin önskan om att samlingen räddas till eftervärlden. Ett hopp står till hembygdsrörelsens omtanke. Det är ju dock ett kulturarv. Bäst vore om ett litet ”musikmuseum” med tillgång för allmänheten, kunde skapas i bygden.

Kjells fridsamma natur parat med hans idoga flitighet för sin stora hobby, är de minnesbilder som i avsaknadens stund åter gör sig påminda. Men också en tacksamhet för den tid vi delade inom den glada musiken. Mina tankar går också till Kjells syster Kjersti och hennes familj på hemgården.

Vännen Åke Bengtzon Östersund

Annons

Annons

Till toppen av sidan