Årets valrörelse går till historien som en av de mest obehagliga under min livstid. Smutskastning, rasism, vittnesmål om trollarméer, falska nyheter och falska beskyllningar har haglat.

Få om ens någon har talat om sin egen politik, allt har handlat om att hitta svagheter hos andra än om att lyfta fram sin egen politik.

Valvakorna påminde mer om en sportkrog under fotbolls-VM än en värdig och spänd väntan på valresultatet.

Och just valvakorna tycks symbolisera hela valrörelsen och det politiska spelet. Det har blivit precis just ett spel. Det viktiga är inte längre att framföra tankar och idéer för landets bästa som sedan får utvärderas av väljarna i ett val. Nej, allt handlar om att vinna, vinna till varje pris. Det blåbruna laget mot det rödgröna. Ideologi och fast förankrade demokratiska värderingar är inte längre viktiga.

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

Det politiska spelet har drivit liberaler och kristdemokrater att samarbeta med Sverigedemokrater, ett parti som inte bara har en historia av främlingsfientlighet och nazism utan där rasistiska uttalanden och avslöjanden om kopplingar till nazistiska rörelser är vardagsmat ändå in i valspurten.

Taktiska överväganden har drivit socialdemokrater att anpassa migrationspolitiken på ett sätt som skadar de som är i behov av skydd istället för att verkligen hjälpa de som behöver. Det har gjort barnkonventionen till en lag endast för vissa barn, andra barn kan utvisas till krig och förföljelse. Samma parti har, av samma vilja att vinna till varje pris, fastnat i diskussioner kring ett fåtal konfessionella friskolor istället för att tala om en bra utbildning och en bra framtid för alla barn.

Solidaritet är inte längre handling utan endast floskler.

Men det viktiga är ju att plocka poäng, på vilket sätt och med vilka medel är underordnat så länge det egna laget vinner.

Media bevakar också valet som om det vore en fotbollsmatch. Bilder på jublande supportrar. Analytiker och reportrar som visar staplar och sin skicklighet att använda stora touchskärmar istället för att tala om vad olika valresultat kan innebära för olika grupper i samhället. Slagfärdiga gäster bjuds in, att vissa av dem ägnat mandatperioden åt att kränka människor med utländsk bakgrund spelar ingen roll, här ska det göras "bra tv".

Valnatten görs till underhållning när diskussionen och samtalet borde gälla vårt lands demokratiska värderingar och framtid.

Några av oss, kanske miljoner av Sveriges befolkning, sitter med hjärtat i halsgropen och undrar vart vi är på väg. Vi som undrar om ett val ska kunna vinnas med varje tänkbar metod, med varje försök att vilseleda människor och med varje ohelig allians.

Vi som undrar om vi har våra grundlagsskyddade rättigheter kvar när nästa valrörelse tar vid.

Vi som undrar var frågor om medmänsklighet, solidaritet och ansvar för vår omvärld tog vägen.

Vi som gråter av oro för att våra vänner som sökt skydd här ska utsättas för ännu mer rasism. Vi som redan sett människor utvisas på oklara grunder, fly vidare eller ta sina egna liv.

Vem tar vara på våra röster och var finns det kloka samtalet om dessa frågor i ett land där allt handlar om att vinna till varje pris?

Och framförallt vem tar parti för de vars rättigheter och liv nu är än mer hotade?

Joel Larsson, Östersund