Karin Bångman – tack för ditt svar! Tyvärr blev jag, och förmodligen ingen annan heller, särskilt mycket klokare av det du skriver. Det genomgående i din artikel är påståendet att Kurt Folkesson fått för sig saker.

Svar från Karin Bångman: Folk bryter inte upp för att bo intill storskalig vindkraftsindustri (17 oktober)

Låt oss först och främst fastslå att jag inte inbillar mig något. Frågan är alltför viktig för att raljeras bort. Jag menar snarare att det är ni i Projekt Kaxås ledning som inte håller er till fakta. Det är mot denna bakgrund jag presenterat några ovedersägliga sanningar kring vindkraften och dess verkningar.

Med undantag av vårt kiv om avstånden, kan jag också, med tillfredsställelse, notera att du inte ifrågasätter mina sanningar.

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

Jag instämmer i ditt påstående att folk inte bryter upp för att bo intill storskalig vindkraftsindustri. Sen kan man fundera över vad som ska definieras som storskalig vindkraftsindustri – som jämförelse kan nämnas Markbygden, ovanför Piteå där byggande av 1 100 verk planeras.

Det är min absoluta uppfattning att vindkraft ska byggas där det är lämpligt, på ett sätt som inte negativt påverkar människors och djurs hälsa eller på annat sätt är miljöskadligt. Då blir, i det här fallet, avståndet från vindkraftssnurrorna till Kaxåsbygden av betydelse.

När jag i min artikel redovisar avståndet anger jag Kaxåsbackarna som utgångspunkt.Det gör jag mot bakgrund av att de starkaste kritikerna till vindkraft i Nordbyn finns i projekt Kaxås ledning. Utifrån detta blir min avståndsangivelse tämligen korrekt. Ditt påstående att avståndet skulle vara 2–3 km är du nog tämligen ensam om.

Det allra mest häpnadsväckande i ditt svar är när du ifrågasätter mitt påstående att Dan Olofssons och Kaxåsbornas utsikt skulle störas av det aktuella vindkraftsprojektet. Men hallå! Vad menar du? Är inte en störd utsikt grundskälet till ditt och dina meningsfränders krav om nej till vindkraft?

När det gäller rennäringen så kan jag bara konstatera att inga belägg finns för att renar på något sätt skadats av vindsnurror. Däremot vet vi att renar i stor omfattning dödas i trafiken.

Det finns inga belägg för att renar skyr snurrorna, snarare finns det en del som talar för att de gärna ligger och vilar i skuggan under vingarna. Där är det kanske också fritt från irriterande insekter. Rennäringen har i många år använt sig av skotrar, fyrhjulingar och högljudda helikoptrar vid förflyttning. Ljudet från en vindkraftssnurra torde vara betydligt vänligare mot renarna än dessa farkoster.

Nej Karin Bångman – fortsätt med ert fantastiska arbete med projekt Kaxås, men låt det inte bli en gökunge som tränger undan våra insatser för att förse människorna med ren och billig energi!

Kurt Folkesson