Annons

Annons

Annons

Jämtlands län

Debatt
Besvärande brist på norrländskt blod i Rosenbad!

Text: 

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Det är sannerligen besvärande med den norrländska blodsbristen i Rosenbad. I Sverige har vi som bekant 21 län. Och vi har 24 pinfärska ministrar i den nya regeringen. Av dessa 24 kan man säga att representationen lämnar lite att önska, för att uttrycka sig milt.

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

Med tanke på hur vi ”utanför” tullarna brukar rasa när årets Sommarvärdar i radions P1 presenteras, har man inte agerat särskilt strategiskt i urvalet avseende ministrarnas geografiska tillhörighet. Av dessa 24 ministrar är deras hemlän fördelat på 10 län. Den mest nordliga representationen utgörs av en person från Dalarna. Från Gävleborg och uppåt är det helblankt.

Annons

Annons

Majoriteten av Sveriges geografiska yta har således ingen representation alls. Cirka 1,2 miljoner svenskar (räknat på invånarna i länen Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten) finns inte representerade i landets regering alls. Noll. Hur är det ens möjligt år 2022? Det känns omodernt.

Av de nya ministrarna är tio från Stockholms län. Läs det igen: 10 av 24. Det är inte ens representativt sett till länets befolkning (cirka 2,4 miljoner).

Rent teoretiskt och matematiskt borde man ju kunnat vaska fram någon norrifrån, man borde ha velat det. Eftersom det helt uppenbart (i alla fall för oss som har förmågan att lyfta blicken) finns mängder med politiskt engagerade klokheter i Norrland så är det 100 procent praktiskt görbart, och framför allt: det är en hederssak. Tror någon på riktigt att detta inte kommer ge upphov till ett stärkt urbant tolkningsföreträde är man helt fel ute i ett naivt resonemang.

När jag läser hur personer som inte ser några som helst problem kring denna snedvridning finns det en sak som är genomgående i deras argumenterande: kompetens ska styra, inte var man råkar bo.

Jag kan inte annat än hålla med. Jag tror verkligen inte att man suttit och valt ut folk med någon annan avsikt än just den. Kompetensen först. Just därför är detta extra anmärkningsvärt och det är inte bara en symbolfråga det här med representation. Det handlar om att mångfald främjar arbetet och dess utfall.

Varför skulle det inte finnas tillräckligt god kompetens här uppe? Vi är ju 1,2 miljoner – hälften av Stockholms län, och på de 2,4 miljonerna anses det ju uppenbart finnas 10 lämpliga kandidater. Någon borde ju kunnat kvala in härifrån, teoretiskt sett fem personer med den mycket förenklade matematiken.

Annons

Annons

Vidare ser jag också hur flera uttrycker att det som problematiseras överdrivs, då det finns exempel bland de nya ministrarna som faktiskt är uppvuxna i norra Sverige. Det är naturligtvis bättre med dessa än inga, om man nu måste välja, men det är ett i mina ögon märkligt argument.

Jag är själv född och uppvuxen i Stockholm, men kan inte med gott samvete efter 14 år i Jämtland säga att jag kan bära de stockholmska perspektiven, även om jag hade velat och/eller det varit efterfrågat. Att ha koppling till en plats är inte det samma som att kunna representera och bära dess frågor och behov. Det är inte representation.

Norrland är vidare i sig inte en enskild plats. Ingen kan ju på riktigt tro att ens en representant från Norrland skulle kunna bevaka intressena, förutsättningarna och behoven i såväl Rätan som Råneå, Ramsås som Rönnbäcken och Ramsjö. Hur ska det då kunna göras av statsråd som inte ens är från något av dessa län?

Det bär mig emot att behöva reflektera över om det kanske inte är dags att införa en Norrlandsminister för att säkerställa att det åtminstone finns någon som helst närvaro från större delen av Sverige i den konstellation som styr landet. För vi kan ju inte heller skryta med att det ens finns nog med folk i riksdagen från norr, även där har vi tappat folk från till exempel Jämtlandsbänken söderöver, fastän vi har kvar våra fyra Jämtlandsmandat.

Po Tidholm säger det klokt i ett av de inslag som lyfter detta ämne: ”Ser man världen genom ett urbant raster kommer man att formulera en politik som har urbana lösningar”.

Annons

Diskussionen kring Norrlands frånvaro i regeringen upprör oss som bor och verkar här och det är motiverat. Det är inte gnäll. Men den upprör också många andra (jag har läst både den ena och andra dumförklarande kommentaren om oss som är av åsikten att representation är viktigt). Varför upprör det så? Jo, för att prata om normer är att påtala orättvisor och att peka på dysfunktionella maktstrukturer oavsett om de är medvetna eller inte. Det handlar kort och gott om makt och urban norm. Och det är inte till Norrlands fördel.

Tänk vad fint om vi istället kunde bygga vårt samhälle mer på representation och tänka att den mångfalden bidrar till att skapa ett bättre samhälle där just våra olikheter, till exempel varifrån vi kommer, stärker, utvecklar och ger en bättre samlad kompetens. För Sveriges bästa.

Anna Olofsson Frestadius, urban normdebattör från Stavre – det vill säga närmare till Rosenbad än till Råneå

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan