Replik på Kalle Berglunds debattartikel: Är jämtskan språk eller dialekt – kanske varken eller?
Det började med kampen att få namnet ’jamska’ accepterat som namn på vårt modersmål. I de äldsta artiklarna på jamska som läsarna skrev i tidningarna på 1880-talet, använder de ordet ”jamska”. Inget ä i namnet! Genom påverkan från svenskan blev det så småningom ”jämtska” och efter ett par generationer trodde man, förmodligen omedvetet, att det var ”riktiga” namnet. Tur att Jamtli grundades redan 1912 så det inte blev Jämtli.

Bild: Stefan Nolervik
Annons
Annons
Så till frågan om jamskan är ett språk. Är norskan ett språk? Vad skiljer norskan från svenskan? Svaret är att det delvis är olika ord, olika grammatik och olika meningsbyggnad. Det är alltså samma kriterier som skiljer jamskan från svenskan! Varför erkänns då inte jamskan som ett språk? Svaret är att Jämtland inte är ett självständigt land. Skämtsamt brukar sägas att ett språk avgörs av om man har en armé och en flotta.
Det ligger en sanning i det, då det är ett politiskt beslut som avgör frågan om det är ett språk. Sålunda är det Riksdagen som bestämmer det. Det har vi sett genom besluten om minoritetsspråken i Sverige. Älvdalskan, som Kalle nämner, är inte erkänt som språk trots att man ihärdigt där har försökt och ännu försöker.

Bo Oscarsson är författaren bakom ”Orlboka”, som har kommit att bli ett standardverk inom jamskan.
Bild: Kaj Söderin
Så slutsatsen blir att Jämtland som gammal, självständig republik med historisk rätt kan anses ha ett språk. Det kan vi hävda eftersom det inte finns någon objektiv definition av vad som är språk. Wikipedia uttrycker det så: ”Språk – muntlig och skriftlig kommunikation”.
Som Kalle skriver har vi många dialekter av jamskan. Han drar till med 20. Det är förstås en definitionsfråga, men man brukar räkna att det i grunden är sju, med ett antal varianter. Är de då dialekter på en dialekt? Nej, jamskan är språket och varianterna ute i bygderna är dialekterna av jamskan!
Bo Oscarsson
Språkvetare och författare

Bo Oscarsson.
Bild: Kaj Söderin