Replik på Kalle Berglunds debattartikel: Är jämtskan språk eller dialekt – kanske varken eller?

Man all språka hen i Norl e olik mål ta sommu stamm. Te kaal dom all för olik dialekta, i ställe för språk, kuun gå för de sommu.

Vô som e e språk å vô som e n dialekt kan væ för vonn ein. De e bærre för makta de e vikktut, atte språke vårl desommu öve heile lænne deres, de e e sænning öve heile jorla. Derta försvinn språka.

Man de voo grett om jamska skull ræknes som e språk ta myndigheitom vår, å fiing status te leres ut på skolom. Tyskan e int lik ampen, der ler dom ut olik mål ti skolom ett vô je ha hörrd.

Ta svenska nuförtia, Skrevenspråke som e brano nytt ha vårte de mæ ske rettes ett när mæ ske sveensk. I Nare e bokmål å nynorsk bærre e skrevenes språk. De finns faktisk int e normere tæla mål i Nare. De som tælas e mykkjenheita olik dialekta. Jamska e e tælanes e språk. Fast de finns fleir dialekta ta jamsken hinner int dæ atte skreven n tekkst kan stavas lik ens. Stavingsreglan at jamsken ha Heimbygda gjorrt. Dom daug för all jamsking.

Je tykkje atte de e arttut atte mæ ha e eget e mål henen i Jamtelænn. Te ha e eget e mål ha mæ identiteta at ein å bety nôgu som int je e hev te förklar. Man måla vår binn i hop de e ett som e sekurt. Måla e viktu å jamska ske mæ væ rædd om. Mormåle kan bety meir æn vô man kan tro.

Mæ som beel, ha åhågun te beværa måle som förfedran ga oss. Jamska ber tvotusn år histori inni seg, artut voo om hu kunne häl på mæ diin tian framjönom. Å dæ, för atte måång som e ong int ha fått lerrd se jamska, å saken a. Å dæ, för att de ti jamsken finns orla, uttrykka, å ryttmen, som saknes ti riksspråke. Å för e folk som int n gång ha kvær språke sett, ja vô ha e då kvær?;

Jaså, du är jämte! Det hördes inte.

n John-Erik Johan´sa

(John-Erik Johansson, ordförande i Heimbygdas språkkommitté)