En inte helt nödvändig kunskap som hans många elever genom åren fått öva in. Men för oss var Erik Arthur så mycket mer än en kunnig och omtyckt lärare eller respekterad historiker och politiker.

Han var – är – vår älskade pappa. En fantastisk och stöttande far som alltid ville det bästa för oss barn. Han delade gärna med sig av sin breda kunskap inom de mest varierade ämnen, och även om vi inte alltid lyssnade, så inspirerades vi till fortsatt lärande.

Ett av många exempel är när vi som barn drygade ut glasskassan genom att nöta in blommorna i omgivningen. Pappa betalade gärna per blomma, vi lärde oss med de kloka orden ”kunskap är ingen tung ryggsäck att bära”. Den jämtländska floran sitter fortfarande!

Ett annat sätt att lära fick vi genom att se Europa med våra föräldrar, där vissa resmål fastnat mer än andra. Att resa i världskrigens fotspår i Normandie med krigskyrkogårdar och slagfält glömmer vi aldrig. Även bussresan till Italien, som inte bjöd på ett enda bad i Medelhavet, men däremot många kyrkor, monument och museer samt fin italiensk ”vuxenmat” är ett varmt minne som inspirerat oss och våra familjer vidare.

Men pappa hade också ett stort intresse för natur och friluftsaktiviteter, bland annat var den årliga hjortronplockningen viktig. Tidigt fick vi både fjällvandra och lära oss att åka skidor utför och på längden. Gradvis ökade förväntningarna på oss att fylla bärhinkarna och bära vår egen packning. Lagom utmanande och alltid med glädje.

Musiken var också en mycket viktig del i pappas liv. Själv spelade han fiol sedan barnsben och sjöng i kör under många år. Och att musicera tillsammans var något som pappa värdesatte och uppmuntrade. Hans breda musiksmak rymde allt från klassiska orgelstycken och gånglåtar till militär marschmusik, men den särskilda förkärleken för "guitar boogie’" stannade genom hela livet och fick alltid händerna i rörelse.

Pappa var också väldigt bra på att fira och tog tillvara på alla tillfällen att samlas och umgås. Oavsett om det var att ses kring barnbarnens högtider som dop, konfirmation och student eller att bjuda på goda middagar med grannar och vänner eller med hundens födelsedag som ursäkt, så var pappa aldrig sen att bjuda in till fest och samvaro.

Även om det, ärligt talat, mest var mamma som  gjorde grovjobbet - kärleksfullt uppskattat av pappa.

De sista åren kunde pappa inte delta fullt ut i på grund av sjukdom, men han fick en fin omvårdnad på Fjällvinden med utsikt över Storsjön, Hallens kyrka och bygden han värnat om och verkat i under 60 år.

Vi minns honom med stolthet, värme och kärlek. Tack älskade pappa! Var ske ma ta 11-kaffe idag då?

Annica, Ulrica och Jonas

(eller stårsan och n'Jonas som pappa sa)