Pappa föddes yngst i en syskonskara på fyra barn i Östersund. Han tog tidigt värvning vid I5 där han var anställd i 15 år. Under sin militära karriär gjorde han två FN-tjänstgöringar, i Gaza i 1959 och på Cypern 1979. Vi barn minns med glädje vårt sommarlov med familjen på Cypern det året. Han var en stolt Fältjägare och var in i det sista aktiv i kamratföreningen.

I slutet av 60-talet bytte han bana och började studera vid lärarseminariet i Karlstad. Där träffade han vår mamma, Margareta. De gifte sig 1968 och fick sitt första barn, Karl Johan. Från Karlstad gick flytten tillbaka till Jämtland och Alsen där Viktoria och Emilia föddes.

Vi barn växte upp i Nälden och i början av 80-talet flyttade vi till Sem, Lugnvik. Där förverkligade pappa sin dröm, han byggde ett hus på platsen där familjen haft sin sommarstuga sen tidigt 30-tal. Ett rött hus med vita knutar precis vid Storsjöns strand.

Våra föräldrar gick så småningom skilda vägar och i slutet av 80-talet träffade pappa sin Kerstin. De delade intresset för Jämtland och det finns otaliga bilder, ritade kartor och beskrivningar från deras många cykelsemestrar runtom i länet. De delade även kärleken till fjällen och skidåkningen. Vid Kerstins bortgång övertog pappa hennes hund Ante och de två kom att bli ett radarpar som präglades av ömsesidig kärlek.

Pappa älskade musik och spelade under många år både i Veteranorkestern och Tiljans spelmän. Körsång var en annan av hans passioner och han sjöng i Sångarbröderna i närmare 40 år.

Han var en utpräglad föreningsmänniska, och var bland annat med och startade Föreningen Gamla Lugnvik, och aktiv i Föreningen Gamla Östersund. Under många år var hans segelbåt hans andra hem under sommarmånaderna och med seglingen följde ett stort engagemang i Storsjöns Segelsällskap.

Framför allt var pappa lärare, först på mellanstadiet, sen högstadiet och slutligen på gymnasiet. Han pratade alltid med värme om gamla elever och sina år som lärare. Ofta mötte han gamla elever på stan, något som pappa uppskattade.

På senare tid blev PRO Leva Livet en naturlig del av hans liv liksom bridge och boule på Mötesplatsen, Prästgatan 58.

Men det var i Gräftåvallen han trivdes allra bäst. Där fick Ante springa fritt, där kunde pappa åka skidor, promenera, basta och ta sig en öl med fjället in på knuten. Senast i somras gick han i slalombacken och berättade, för alla som ville höra, namnen på blommor och växter. På latin.

När han på grund av ohälsa inte längre kunde röra sig som han ville, kunde han sitta på sin balkong på Prästgatan och blicka ut över Oviksfjällen. Det var också i Gräftåvallen vi fick fira en sista jul tillsammans, med sill, nubbe och dopp i grytan – precis som pappa ville ha det.

Karl Johan, Viktoria och Emilia