Åke växte upp på Frösön som näst äldst av sex syskon. Han började tidigt arbeta och hjälpa till med familjens försörjning, alltifrån springpojksuppdrag och att sälja tidningar på tåg eller tömma kolvagnar, till att senare när han tagit körkort sälja flygfoto, köra lastbil med mera.
Han gick som ung in i hemvärnet och var aktiv både där och senare inom Frivillig befälsutbildning. Efter militärtjänsten på I5 började han i tjugoårsåldern arbeta inom kartverket med att göra geodetiska mätningar för nya kartor på olika platser runtom i landet. Detta var en tid som Åke ofta återkom till i sina berättelser och det är lätt att förstå att det arbetet fyllde hans behov av frihet, äventyr, friluftsliv och naturupplevelser.
Annons
Annons
Som tonåring drabbades Åke av psoriasis och detta ledde senare till ett långt engagemang i Psoriasisförbundet och rent konkret ett arbete för att bygga ut behandling i öppenvård för psoriatiker. Så småningom ledde det till att Frösön fick en av landets första behandlingsanläggningar.
Engagemanget i Psoriasisförbundet ledde även till att Åke fick erbjudandet om att börja bedriva verksamhet på Sjöbodahemmet utanför Hammerdal. Under ett 15-tal år tog man emot äldre och funktionshindrade för några veckors sommarvistelse och vintertid bedrevs kursverksamhet. Här fick Åke arbeta praktiskt och socialt utifrån sin starka drivkraft att hjälpa människor som behöver hjälp.
Bland fritidsintressen var det, förutom friluftsliv, bärplockning och fiske, framförallt travsporten som fångade hans intresse.
Åke var social och aktiv i många olika föreningar under sin levnad. På äldre dagar var det Föreningen Gamla Hornsberg och Thedansklubben som låg honom varmt om hjärtat.
Åke var även en närvarande och engagerad pappa som hyste stor kärlek och omsorg om sina tre döttrar. Två barnbarn, och senaste året ett barnbarnsbarn förgyllde den sista tiden och lockade fram glädjen i hans ögon.
Åkes pannkaksstekning i skidbacken, mysstunder med sockerkakssmet efter skolan och egengjorda ”muffins”, bad i varma och kalla vatten, kortspelskvällar och stämningsfulla stunder framför brasan framträder i tydliga minnesbilder.
Tomrummet efter Åke är stort, men de berättelser, minnen och livslärdomar han förmedlat till oss finns kvar.
Familjen