Steve föddes i Olden, eller Årdda, som vi säger här i Alsen. Steve talade jämtska, liksom vi andra i vår lilla by också gjorde. Familjen kom till Alsen 1957 och kort tid därefter träffades vi första gången. Trots att vi understundom bodde på väldigt skilda platser i landet, höll vi alltid kontakten och vänskapen överlevde både de geografiska och tidsmässiga avstånden.

Grundskolans sex första år genomförde Steve i ”stan”, men helger och somrar umgicks vi tillsammans med byns övriga barn. Vintertid spolade vi själva isen på skolan där vi spelade hockey (med tennisboll i stället för puck då vi saknade skydd) eller åkte skidor på ”platten”. Först under senare ungdomsår öppnades möjlighet till utförsåkning. På somrarna var det mest fotboll som stod på programmet. Steve hade stor talang för den sporten och kunde ha haft en framtida karriär som fotbollsspelare. Tyvärr satte krånglande knän stopp för en sådan utveckling.

Steve tillbringade också somrarna hos ’n Nils-Oskar i Åberg där han hjälpte till med höbärgning och annat som hörde lantbruket till. Närheten till sjön tillät båtturer och fiske. Vi byggde flottar som vi stakade/paddlade oss fram med, även ute på djupt vatten. Ingen av oss kunde simma och jag undrar än idag hur våra föräldrar tordes släppa iväg oss på sådana övningar.

Steve utbildade sig på John Ericssons treåriga gymnasium till ekonom, med examen 1970. Som sådan kunde han också inleda sitt arbetsliv med tjänst på Mästerbagarnas kontor.

Steve hade ett omväxlande arbets- och föreningsliv. Förutom Mästerbagarna har han bland annat kört taxi i sin fars företag, varit arbetsledare på Samhall, skött gården i Åberg och varit ordförande i distriktet för Hörselskadades Riksförbund.

Boendet i Östersund förlades till flera adresser, varav den senaste var på Körfältet där Steve och hans Ann-Katrin berikades med tre barn: Marcus, David och Cecilia. I september 1995 gick flyttlasset dock tillbaka till Alsen. Familjen fick möjlighet att förvärva jordbruksfastigheten från Nils-Oskar, där Steve tillbringat barndomens somrar, och nu var han hemma igen.

Det var inte bara jag och Steve som umgicks. Jag och min sambo Inger har firat flera större helger tillsammans med såväl Steve och Ann-Katrin som med deras barn. Vi har även seglat med varandra både i Stockholms skärgård men också i Medelhavet, utanför Spanska solkusten och framför allt i Kroatien. Jag kände, och känner, också Steves föräldrar. Vänskapen sträcker sig alltså över flera generationer med flera länkar i kedjan som krokat samman.

En så lång och djup vänskap sätter sina spår. Steve har alltid funnits där. Det blir tomt nu.

Barndomsvännen Sven Mattsson