Det började med att vi råkat ta Eriks tvättid. Det var inte bra att bryta hans rutiner, det fick vi tydligt veta men det var starten på flera års vänskap. Det startade med att han började ta hand om vår dvärgpudel Bodil. De blev bästa vänner med tydliga rutiner, promenad, läsa tidningen och tupplur tillsammans. När vi sedan skaffade Sally blev hon även Eriks hund från början. Som han älskade den hunden.

Vi lämnade Hornsgatan och flyttade en bit från stan men han lämnade inte oss. Varje vecka kom han uppkörande med bilen. Visst var vi lite oroliga när Erik, 94 år, var ute och slirade på grusvägarna men även där bryter man inga rutiner. Kaffe och mandelkubb i tygpåse och så matrester till hönsen.

Det var bara att lägga ner dagens arbete för att ta paus med Erik, och det gjorde vi så gärna.

Vi gick igenom tuffa tider med covid, men löste det med att han fikade i växthuset med Sally medan vi jobbade på tomten utanför. Som sagt vi höll på rutinerna.

När Erik till slut hamnade på hemmet var det inte lika kul. Han som alltid varit den starka och ställt upp för alla andra behövde plötsligt hjälp, det var jobbigt. Vi fortsatte och besökte honom, sista gången vi sågs orkade han inte prata, jag sa innan vi gick:

– Jag älskar dig Erik, vi ses snart igen och fick en blinkning tillbaka.

Han är saknad och vi kommer för alltid vara tacksamma för den vänskap vi haft. Vi älskar honom och önskar vi ses igen när den dagen kommer.

Ylva Hansson med familj