Efter att ha gått latinlinjen på Norrmalm gjorde han sin militärtjänstgöring i Östersund, där han förälskade sig både i Jämtland och hon som skulle bli hans livskamrat, Elisabet.

Efter militärtjänstgöringen utbildade sig Kent till postmästare. Paret bodde i Täby en tid, men efter att äldsta dottern Sara fötts flyttade familjen tillbaka till Jämtland och slog sig ner i Hallen. Här arbetade Kent på Posten och fick med tiden tre barn till.

Kärleken till folkmusiken fanns kvar och han spelade fiol med andra musikanter i Jämtland, bland annat med Storsjöbygdens spelmanslag. Han var dessutom engagerad i Hallen-Ovikens Lionsklubb.

Kent lämnade så småningom postmästaryrket och blev lantbrevbärare med tur i Arvesund och Mattmar, ett yrke där han fick glädjen att träffa många olika människor varje dag.

I Hallen utvecklade han ett intresse för långdistanslöpning och var ett stående inslag på Hallkutarnas träningar. Årets höjdpunkt var den gemensamma insatsen i S:t Olovsloppet, men Kent sprang också Stockholm Marathon och Lidingöloppet på egen hand. Han utbildade sig även till massör och öppnade en praktik i Allhuset i Hallen.

Kärleken till Hallenbygden fick Kent att engagera sig i bygdeutveckling och den ekonomiska förening som bildades i Hallen i slutet av 90-talet. Framför allt blev han drivande i bygdetidningen Hallenposten, sedermera 321:an, där Kents stora engagemang för bygden och hans nyfikenhet inför andra människor kom väl till pass när han åkte runt i byarna och intervjuade invånarna.

Hallenposten var på många sätt Kents hjärteprojekt, men musikintresset följde honom också genom livet. Han fortsatte att spela folkmusik på fiolen, senast i gruppen Wedlunds Wenner. Han höll även gitarrkurser för intresserade i Hallenbygden. Det största i hans liv var dock de nära och kära, i synnerhet hans nio barnbarn som han alltid längtade efter att träffa.

År 2021 flyttade det nu pensionerade paret till Östersund och bodde där den sista tiden. Kent var en mycket social person som alltid hade tid för en pratstund och gärna lade ett vänligt ord om sina medmänniskor. Han lämnar ett stort tomrum efter sig, men minnet av hans skratt, hans hjärta och hans engagemang lever kvar.

Familjen