Den privata tandvården är en förutsättning för att tandvården ska fungera. Den privata tandvården behandlar i genomsnitt 60 procent av alla vuxna patienter i Sverige.

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

I Jämtland är siffran ännu högre. I Jämtland behandlar den privata tandvården 67 procent av alla vuxenpatienter, en ökning med tio procentenheter på tio år.

Mot bakgrund av detta är det svårt att förstå vad Marcus Åsling menar med att ”privata tandvårdskliniker kan plocka russinen ur kakan och lämna de tunga patienterna till Folktandvården”.

Folktandvårdens största problem är styrningen (1 mars)

Förutom att merparten av alla vuxna går till en privat vårdgivare så ökar andelen hur äldre patienterna blir. Äldre patienter har större tandvårdsbehov och större behov av avancerad tandvård än yngre. Detta innebär till exempel att merparten av den protetik (konstgjorda tänder) som utförs görs av privata vårdgivare.

Ökad offentlig styrning av den privata tandvården är inte lösningen på tandvårdens problem, men när Marcus Åsling pekar på bristerna inom barntandvården och är han något på spåren.

Barn- och ungdomstandvården är underfinansierad och går med förlust i cirka hälften av landets regioner. Det innebär att det förenat med en stor ekonomisk risk för privata vårdgivare, som ofta är småföretagare, att behandla barn eftersom det kan vara svårt att få verksamheten att gå ihop.

Svensk tandvård är i behov i reformer och barn- och ungdomstandvården utgör en bra början. Problemen inom tandvården bottnar till stor del i den reform av barn- och ungdomstandvården som infördes för några år sedan, som höjde åldern för den kostnadsfria barn- och ungdomstandvården från 19 år till 23 år.

Höjningen av åldern inom barn- och ungdomstandvården har skapat undanträngningseffekter och felaktiga prioriteringar, som att tandvårdens resurser går till friska patienter i åldersgruppen 20–23 år samtidigt som äldre patienter med vårdbehov trängs undan då Folktandvården måste prioritera barn och unga.

Lösningen på problemen är därför inte ökad styrning av den privata tandvården, utan en reform som frigör resurser genom att åldern återställs till 19 år som tidigare. Samtidigt måste ersättningen höjas för de patienter med stora vårdbehov.

Svensk tandhälsa i internationell toppklass och den har utvecklats positivt under hela 2000-talet samtidigt som skillnaden i tandhälsa mellan olika socioekonomiska grupper minskar. Det beror till stor de på del privata vårdgivarna inom tandvården som tar hand om en majoritet av de vuxna patienterna.

Vad som behövs är först och främst politiska beslut som bidrar till att befintliga resurser kan användas mer effektivt än vad de gör i dag.

Lars Olsson, näringspolitisk chef, Privattandläkarna