Ibland känns det som att världen står stilla, ja rentav går bakåt. Som detta med den internationella kvinnodagen, 8 mars. Det är en av FN proklamerad dag för att uppmärksamma att kvinnor och män inte har samma möjligheter och rättigheter – en dag för att belysa hur långt vi kommit på jämställdhetens väg.

Och för en före detta jämställdhetsminister och kvinnokampsföreträdare känns det onekligen lite tjatigt att år efter år behöva skriva om denna sak, påminna om detta tema och mana till handling när vi skriver år 2023. Men det blir några rader i år igen. Tyvärr.

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

Kvinnors löner är lägre än mäns. De yrkesområden kvinnor finns i är de mindre betalda, ofta sådana som har med vård och omsorg att göra. Människonära.

Kvinnors pensioner, som en spegel av lönerna, är lägre.

Kvinnors makt är mindre än mäns makt, det gäller i politiken men framför allt i näringslivet.

Kvinnor tar fortfarande ett större obetalt ansvar för hem och barn. Kvinnor tar större del av föräldraförsäkringen, vabbar mer och jobbar fortfarande i högre utsträckning deltid.

Kvinnors kroppar betraktas av många som objekt som man kan ta eller köpa. Det gäller både vid våldtäkt, prostitution och surrogatmödraskap.

Kvinnor utbildar sig i högre utsträckning än män– men till vilken nytta? Männen får fortfarande de bäst betalda jobben.

Flickor och kvinnor får utstå hat och hot genom ord och handling. Mäns våld mot kvinnor – i hemmet – av en nära anhörig är fortfarande ett vanligt brott som vi endast ser toppen på. Och bakom detta brott ligger behovet av ytterligare makt. Till detta brott kan vi numera lägga hedersrelaterat våld och förtryck; med samma bakomliggande motiv; makt att styra flickor och kvinnor.

Jag stannar här. Historien visar att samhällen kan förändras. Det har skett förändring över tid. Men alldeles för sakta. Frågan är dessutom vilken vind som blåser i världen och Sverige nu? Vilka resultat av en reaktionär värld kommer vi att se i Sverige?

Och vad gör vi som kommunala politiker för att stävja en sådan utveckling? Glöm inte att kommuner i Sverige har mycket stor makt. Det gäller också jämställdhet. Beroende på vilka beslut som fattas kan det gå bakåt eller framåt. Om detta ska vi prata i Östersund 8 mars.

Margareta Winberg (S)