Gregoriemarknaden är jämtarnas tråd tillbaka i tiden. Men från att ha varit några lokala storbönders angelägenhet för byte av varor på Frösön under vikingatiden har den blivit en mötesplats för mångfald och kommers. Här kan man på 2020-talet få allt från kolbulle till världens starkaste harakirikorv.

Efter flera hundra år på Frösön flyttades marknaden in till Sjötorget i Östersund 1798. Den lyste då upp den grå och intetsägande lilla staden under några dagar och blev årets stora händelse. Förutom varuförsäljning och byteshandel fick invånarna möjlighet att höra de senaste nyheterna utifrån och uppleva sensationella uppträdanden och sevärdheter.

En ögonblicksbild av prästen Carl Hasselberg från 1850-talet:

”Där syntes dalkarlar med hemslöjdsartiklar, lappar med renstekar, bönder med skrindor fyllda av fågelkroppar och hästhandlare som lät hästarna visa sina tänder”.

Marknaden var ett myller av rörligt folkliv, tillresta forbönder, pälsklädda samer, köpslående, varubyten, men också stölder, fylleri och slagsmål.

Författaren och Mariebybon Per Vilhelm Enström hade forskat i domböckerna och berättade om Gregoriemarknaden från början av 1800-talet. Då bedrevs olovlig brännvinshandel och så kallat biribispel till långt in på nätterna. Biribi var en italiensk föregångare till roulette, förbjudet i Sverige, men som var vanligt under 1800-talets första hälft.

Ordnat polisväsen fanns inte på den tiden och stadsvakten, som togs ut bland stadens borgare, varvid inte ens prästen ansågs ha laga skäl att slippa undan, gjorde väl inte mycket från eller till, när en samling på några hundra mer eller mindre överförfriskade individer ställde till oväsen och störde idyllen i den unga staden, skriver Enström.

Här några specifika händelser.

1837 dömdes änkan Grip att för olaglig ut-minutering av brännvin under marknad böta 20 riksdaler banko, vilka i brist på medel till deras gäldande förvandlades till två veckors fängelse.

Vid vårtinget 1840 dömdes handlanden Elg från Mariestad för hasardspel natten mot den 21 mars 1838 att böta 50 riksdaler banko. För närvaro vid spelet och lämnad hjälp åt de spelande, ehuru ej själv deltagande i spelet, dömdes notarie Hökerberg efter tre ting att likaledes böta 50 riskdaler banko.

Vid vårtinget 1841 fälldes efter eget erkännande Staffan Påhlsson i Tand att för femkortsspel böta tre riksdaler 16 skillingar banko, efter åtal av stadsfiskal Sunding.

Håkan Persson i Smedsåsen hade enligt vittnesintyg vid marsmarknaden 1840 inne i Riséns hus varit drucken, svurit, och efter det stadsfiskal Sunding gett tillkänna vem han var och å tjänstens vägnar uppmanat Håkan till ett stillsammare uppförande, hade denne kastat honom över ända så att han föll i golvet. Härför dömdes Håkan av häradsrätten vid följande ting att böta för överfallet av fiskalen 200 daler silvermynt, för dryckenskap 6 riksdaler 32 skillingar banko och för marknadsfridsbrott 3 riksdaler 16 skillingar banko.

Då slogs det mynt av det abnorma och utstickande och under Gregoriemarknaden kunde jämtarna erbjudas sensationer som de normalt sett levde långt ifrån i sina ensliga, små byar.

Författaren och torparen Anders Kilian från Slåtteråsen i Rödön besökte marknaden i slutet på 1800-talet. Han tog tåget från Krokoms station och berättar om mötet:

”Tåget stannar till vid Östersunds anhalt och människorna troppa ut ur kupéerna. Vi mottagas av ett intensivt oväsen av ett tjogtal dragspel, positiv, pipor och trummor nerifrån Sjötorget därutanför, där karusellerna snurra och en hel mängd förevisare av världens största underverk söka att överrösta varandra och draga publikens uppmärksamhet var och en till sitt geschäft. Där finns skäggiga damer, femfotade kalvar, dvärgar och jättar, vaxkabinett och panoramor, menagerier och cirkusar, skjutbanor och ringkastningar. Ja, där finns allt möjligt roligt. Pelle Jönsar och pajasar sjunga och dansa och hesa utropare skrika ut över folkskarorna: "Yngsjömörderskan!...Dreyfus i järnbur på Djävulsön!" osv. Och folkhopen glammar och skrattar, och pojkar och flickor le mot varandra, och karamellgummorna göra goda affärer.”

Kilian beskriver ingående hur han och andra landsbygdsbor skaffade sig logi över nätterna hos vänner och bekanta bland stadsborna.

Hos dem kunde det ofta bli så fullt av huserande landsbor, att inga sängar räckte till utan de måste anordna så kallade ”fnusk”.

”Man bäddade en syskonbädd över hela golvet. Där låg man nu i rader om varandra, vänner och ovänner, kända och okända, fattiga och rika, män och kvinnor. Karlarna lågo i kalsonger och kvinnorna i stubb. Och var det någon lindrigt nykter karlslok, som vågade vara närgången mot någon flicka så blev han så eftertryckligt åthutad, att han strax gav tappt och skämdes.”

Så kunde det alltså gå till på marknaden för drygt 100 år sedan.

I dag säljs inga hästar på marknaden och några skäggiga damer uppträder inte längre.

Däremot finns det fortfarande inslag och kopplingar bakåt i tiden. Forbönder dyker varje år upp på marknaden och levandegör historien.

Tiden för andra världskriget blomstrade marknaden. Den hade då ett utbud som den fasta handeln i staden inte hade. Då gick folk dit för att köpa årets kollektion av skinnkläder. Bara att komma hit var en av de största upplevelserna under vinterhalvåret.

När handeln sedan tog fart i de centrala delarna av staden på 1950-talet började marknaden locka allt färre besökare och snart hade den försvunnit helt.

Det var i samband med arbetet kring stadens 200-årsjubileum 1986 som idéerna kom upp om att dra igång en Gregorimarknad. Bakom stod den tidens fixare i staden, Roland Klang. Redan första säsongen 1986 blev succé då det kom omkring 30 000 besökare på tre dagar. Och så fortsatte det under hela 1980-talet.

Sedan några år tillbaka är den flyttad från torget och ned mot Badhusparken.

Även dagens Gregoriemarknader är intressant för många jämtar, och nu till helgen spetsas det hela på med en världscup i skidskytte som drar människor till staden. Östersund blir åter ett myller av rörligt folkliv.

Låter Anders Kilian avsluta sin betraktelse. Men nu med den erfarenhet han hade som en vuxen äldre man på 1950-talet från sin stuga i Slåtteråsen.

"Nu tänker jag fara till marknaden i slutet av veckan. Då hoppas jag träffa åtskilliga gamla vänner. Det kan ju vara roligt, men eljest brukar marknaden nu för tiden förefalla mig tråkig. Tjusningen och poesin äro borta.”