På 1960-talet tog det 7–8 timmar att köra från Stockholm till Älvros. Idag tar det fem timmar. Orsaken är primärt många omfartsvägar. Konsekvensen är att jag inte längre ser alla affärer eller sevärdheter längs vägen. Det gör nu ingenting. Jag vill ju komma vidare.

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

Jag vet själv var det är läge för en paus och saknar till exempel inte sträckan genom centrala Uppsala. Speciellt i början och slutet på resan är jag ointresserad av att stanna.

Nu har regeringen sagt sitt, det kommer en omfartsväg Rengsjön–Älvros. Motståndet bestod mest av Svegshandlare, som målade upp en dyster och pessimistisk framtid.

Handlarna föreställde sig stora och omfattande negativa konsekvenser för näringslivet, sysselsättningen och turistdestinationerna. Varför? Jo, för att hälften av trafiken skulle välja den nya vägsträckningen (enligt Trafikverket).

Varför skulle folk välja omfartsvägen? Vet de inte sitt eget bästa? Är de grundlurade?

På väg till Hede, Vemdalen eller Funäsdalen, åker du förstås genom Sveg. Kommer du från Dalarna och ska till Åsarna eller Östersund, tar du den kortaste vägen – det är klart.

Omfartsvägen prioriterar trafiken (den norrgående) – inte Svegshandlarna. Är det underligt?

Kommunen och Svegs företags- och utvecklingsförening tror att folk – som egentligen skulle turista i västra Härjedalen – blir lurade att åka vidare. No shit, Sherlock? De som kör förbi Sveg och fjällvärlden är helt enkelt på väg åt ett annat håll.

Handlarna i Sveg får försöka med bra varor och extra god service för att locka till sig spontankunder. Det kommer inte att bli förbjudet att svänga av mot Sveg. Och folk vet själva när det är läge för ett stopp.

Lars i Tronberga