Svar på ”Torråsen är den plats som bäst fyller Försvarsmaktens behov” (9 mars)

Det går alltid att lova guld och gröna skogar. När taggtrådsstängslet väl är där är givet ord intet värt. Vilka får betala priset? Jämtarna, östersundarna som ska leva med en militär fortifikation som ligger mitt i en stad, ett befolkningscentrum som då utgör ett reellt militärt mål, med civila döda – som vi lärt av Ukraina om kriget kommer mot ryssen.

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

Fältjägargruppen förordade Grytan, där det finns infrastruktur, samt att hemvärnet hamnar i Lugnvik. Till Grytan är en kasern beställd, två landningsbanor finns, Ope flygfält samt E 14, förberedda att luftlandsätta en division vid skarpt läge omedelbart. Om behov uppstår kan även järnvägen byggas snabbt till Grytans läger, men inte till Torråsen av geografiska skäl.

Skjuttillstånd kommer att fås i Grytan då området är helt avskuret från civil verksamhet.

Strategiskt är inte Frösön att fördra då två broar förbinder flygplatsen. I civil tid sitter två kommunalråd och ojar sig om luften – det kan inte bli bättre med militära övningsförband rullande genom staden, typ en division!

Att Östersunds kommunalråd avsäger sig allt ansvar för stadens utveckling och rent av påstår att det redan finns militär infrastruktur i Torråsen är häpnadsväckande. Vem betalar era löner?

Troligtvis kommer inte skjuttillståndet ges till Dagsådalen, då det är från 1993, samt helt nya bostadsområden vid en bullerprövning, och halva övningsfältet är privatägt. Vad händer då? Ett kasernområde som får transportera soldaterna 2 mil bort till Grytan. Miljömässigt? Vem får betala det missödet? Vi skattebetalare!

Sedan 1645 har Jämtland varit en koloni för Stockholms intresse med sönderbombat Frösön med Bynäset, och inte minst Västerhus, med kyrkan och våra förfäders gravfält. Åren 1893 samt 1911 togs stadens bästa områden undan för militärens behov, som Stadsdel Norr och A 4 Körfältet. De styrdes med järnhand av militära intressen till 2006.

Stadsdel Norr blev en framgångssaga. Östersund växte av egen kraft med en enorm företagspotential tack vare jämtarnas förmåga. Nu har staden en makalös tillgång i Torråsen samt omkringliggande natur för blivande bostadsområden, utan förtätningar och med fantastiska friluftsområden.

Att politiker utan ansvar lättvindigt försämrar Östersund och centrala Jämtlands framtid i två kommuner i en tid då verklig vision behövs, är oerhört tragiskt.

För Mittnorden har det ingen som helst strategisk betydelse med ett kanslihus med fjällutsikt, nära till hotellens barer och kollegor från andra nationer, eller var i skogen, någon mil hit eller dit, en utbildningsplattform ligger.

Men för Östersund samt Krokoms stadsnära bebyggelse, trängd mellan Storsjön och E 14, är det en katastrof.

Gudfast Hellby