”Plocka russinen ur kakan”. Med den klyschan målar Marcus Åsling i sin ledare upp en ofullständig, falsk och insinuant bild av privattandvårdens verklighet.

Folktandvårdens största problem är styrningen (1 mars)

Regionens behov av tandvård tillgodoses dels av Folktandvården, dels av privattandvården. Folktandvårdens kostnader bestrids av skattemedel, statliga (via Försäkringskassan) och regionala samt patientavgifter.

Privattandvårdens kostnader för vuxentandvård ska täckas av Försäkringskassans ersättning och patientavgifter, för barntandvård (kostnadsfri för patienten) av en ”barnpeng” från regionala medel.

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

Då Region Jämtland Härjedalen bland de sista tillät privattandläkarna att behandla barn mot ersättning från regionen, visade det sig att den årliga barnpengen ofta inte täckte kostnaderna för behandlingen. Privattandläkaren ska stå för all behandling under året och betala för till exempel akutbesök på annan ort eller, som i ett upplevt fall, narkosbehandling till ett pris av sju (!) års barnpeng. Barn behöver ibland också lång invänjningstid för behandling.

Den offentliga vården är ålagd ansvar för akutvård, men tidigare fanns ett samarbete mellan privattandläkarna i Östersund och Folktandvården. Detta samarbete sa landstinget upp. Privattandläkarna ordnade då egen jour, förmedlad via SOS Alarm.

Helgjourens tider svarade bra mot patienternas behov, och SOS Alarm vädjade om att få koppla även Folktandvårdens patienter, med tiden allt fler, varpå de femdubblade den årliga avgiften till 125 000 kronor, en kostnad vi inte kunde bära. Avtalet sades upp. Landstinget kom senare med förfrågan om samarbete men ville själva bestämma utformningen. Det blev nej till det.

Enligt min erfarenhet tar privattandläkarna emot de patienter som söker vård hos dem – och avlastar därmed Folktandvården!

Kan Marcus Åsling definiera vilka patienter som är ”russin”? Och hur väljs ”russinen” ut?

Tandläkar’n