Stig Engström i Strömsund har inte alltid varit skogsägare. Men efter flera stora köp av fjällnära skogar som tidigare tillhörde Holmen och SCA i Frostviken i nordvästra Jämtland intog han i fjol platsen som Sveriges största privata skogsägare.

Nu är han en av många som redan har fått, eller som har pengar att vänta, för att de inte får avverka skog med de höga naturvärden som Sverige har åtagit sig att skydda.

Efter en uppmärksammad dom om fjällnära skog i maj 2020 exploderade antalet ansökningar om avverkning längs fjällkedjan. Domen hade slagit fast att den som nekades avverkning på grund av för höga naturvärden hade rätt att få statlig ersättning med 125 procent av skogens marknadsvärde.

Sedan dess har Skogsstyrelsen betalat ut 325 miljoner kronor. Och till de som under den tiden fått mest i Jämtlands län hör Stig Engström. Han har fått 3 miljoner kronor för att han nekats avverka i Björkvattnet nordväst om Gäddede och väntar på ytterligare minst 6 miljoner kronor som ersättning i samma område, berättar han.

Men nu har han tillsammans med sin skogsförvaltare Persson Invest bestämt sig för en ny strategi.

Genom att dels dra tillbaka vissa ansökningar och dels inte begära ersättning för redan nekade avverkningar hoppas han att sista ordet inte är sagt. Han räknar med att han trots allt kommer att få avverka om han inte tar emot pengarna.

– För 40 år sedan var allt avverkningsbart och nu är det nej till allt. Pendeln har slagit för hårt åt ett håll. Vi har varit seriösa och bara ansökt om att få avverka där det varit tänkbart. Ändå får vi nej. Om vi tar tillbaka ansökningarna har vi möjlighet att ansöka igen senare. För det finns inte pengar till alla dessa ersättningar. Det är gigantiska belopp. Antingen måste staten lägga ut mer pengar eller släppa på kraven, säger Stig Engström.

SCA och Holmen avyttrade sina skogar för att de ligger långt från industrin. Det är allmänt känt att fjällnära skog inte hör till de mest lönsamma att avverka. De växer långsamt och träden står glest eftersom de har olika ålder och har vuxit upp naturligt.

Men Stig Engström förnekar att han är en skogsägare som ansöker om avverkning där det inte ens är lönt, bara för att få en möjlighet att ta emot ersättningen.

– Vi har ansökt där det varit ekonomiskt försvarbart i närheten av gammal väg där det finns fläckar som av olika skäl inte avverkats tidigare. Men det var tvärstopp där också, säger han.

Eftersom du får 125 procent av skogens värde i ersättning är ju det mer än om du säljer virket. Ändå vill du hellre avverka, varför?

– Ersättningen är en engångsaffär. Om jag i stället avverkar planterar jag nya träd på samma område och då sker en årlig tillväxt. I mina fjällområden sker en tillväxt som med dagens priser är värda i snitt 1 000 kronor per hektar och år. Om jag inte avverkar blir det ingen produktion och därför ingen värdeökning. Det är enkelt.

I Björkvattnet har Skogsstyrelsen gett tillstånd att avverka två områden och nekat i åtta fall, enligt Stig Engström. Medräknat de övriga fjällnära skogarna i Frostviken handlar det om avslag i de flesta fall.

– När det blev avslag var det ingen förhandling heller, det har jag varit med om förr, att man sökte på 20 hektar och fick godkänt på fyra. Nu var det bara tvärnej. Om det hade varit en lugn diskussion hade inte det här kravet på ersättning blivit så stort heller, säger Stig Engström.

Orsaken till det är en annan dom. Den så kallade Änok-domen från 2014 slog fast att Skogsstyrelsen inte får godkänna avverkningar i fjällnära skog om naturvärdena är ”mycket höga”. Är de bara ”höga” kan avverkning tillåtas, upp till 20 hektar åt gången.

För att avgöra detta måste Skogsstyrelsens personal ut i skogen innan de lämnar besked.

Jonny Daborg är en av skogskonsulenterna vid Skogsstyrelsen som granskar de ansökningar som lämnats in. Han klarar av att inventera upp till 100 hektar på en dag om han färdas till fots.

– Men det är en jättelång dag i så fall, säger han.

Han besökte Stig Engströms skogar i Björkvattnet, ett vidsträckt område med gammal så kallad kontinuitetsskog. Mest gran.

– Det finns en anledning till att det finns en lag om fjällnära skogar. De är unika i Europa väst om uralbergen. Det handlar om stora arealer med sammanhängande naturskogar som därför är fungerande ekosystem. I Björkvattnet finns det en anmärkningsvärd hög täthet av norsk näverlav och andra synnerligen sällsynta arter. Klimatologiskt är luftfuktigheten hög och jämn på grund av västvinden och närheten till havet.

Stig Engström och Persson Invest vill gärna att mycket av detta blir ett naturreservat i framtiden. Men inte allt. För det finns partier som de fortfarande anser borde ha fått tillstånd att avverkas.

Det säger Henrik Mårtensson som är skogschef i Persson Invest-koncernen.

– Investeringen var ju byggd på att man skulle få bruka de här skogarna. Och vi gör ju en naturvärdesbedömning när vi planerar en avverkning. Ganska många fjällnära skogar är i gränslandet, om de ska frias eller fällas. Vi tycker att man har blivit mer generell från Skogsstyrelsens sida. Så vi drar tillbaka ansökningarna där vi inte tycker att vi har fått rätt bedömning. Sedan om vi ska låta pröva dem igen beror på hur skogspolitiken beter sig, säger han.

Jonny Daborg följer en särskild metod när han bedömer naturvärdena i en skog. Han medger att det i vissa extrema fall kan vara svårt att avgöra var gränsen går mellan ”mycket höga” och ”höga” naturvärden.

Men i Björkvattnet var det inte svårt, enligt honom.

– Det är miljön i sig som är värdefull. Om vi avverkar försvinner områden som har stor betydelse för många arter. På de flesta ställen finns inte alls dessa arter vilket visar att de ekosystem som krävs inte finns. Därför är förutsättningarna för att arterna ska sprida sig väldigt dåliga. De kan inte etablera sig på sådana platser. Därför behöver unika områden sparas, säger han.

Läs mer: 250 miljoner till skogsägare efter nekade avverkningar i fjällen