Drygt en vecka har gått sedan Jakob Johnsson tvingades bäras ut på bår borta mot Västerås. Även fast det just vid olyckstillfället var mycket smärta var första prognosen positiv.

Under onsdagen var 21-åringen för första gången tillbaka på planen, om än med fokus på rehabilitering.

– Det här trodde jag inte när det hände. Då var det akut smärta. När vi åkte bussen hem kunde jag inte röra foten överhuvudtaget. Då kände jag ”helvete alltså”, men nu är jag betydligt mer hoppfull, säger Jakob Johnsson.

Skadan kom minst sagt olägligt. Mot AIK fick han hoppa in med knappt 30 minuter kvar. Mot Västerås startade han för blott andra gången sedan han anslöt till ÖFK förra sommaren.

– Det gick väldigt bra och jag kände att det var en bra chans för mig. Jag höll på att visa mycket så det kändes lite surt att bli skadad.

Jakob Johnsson väntar fortfarande på att få göra superettandebut. Svenska cupen och träningsmatcherna inför säsongsstarten mot Gais var en bra möjlighet att visa att han utvecklats.

– Jag är en helt annan spelare nu och jag har fått en helt annan mognad. Sen är jag långt ifrån klar, men jag hoppas att jag får betydligt mer speltid i år.

– Jag vill ju spela så mycket som möjligt. Jag hoppas definitivt att få chansen igen, för det är först då man kan bevisa något. Träningar är sin sak men det är först på match som man kan bidra med poäng och verkligen visa upp sig.

Under onsdagseftermiddagen gjorde Johnsson en MR i Sundsvall.

– Det är mest för att konstatera vad det är för det är helt klart lite glappt, som det brukar vara med en stukning. Sen är det frågan om det är något trasigt i och med att det var så pass svullet. Troligtvis är det något som inte är helt 100, men går det med tejp så hoppas jag vara tillbaka snart.

– Men skulle det varit rakt av hade jag inte varit på plan i dag. Tejpen gör ju sitt. Det enda läskiga är att jag nu kan kontrollera det jag gör, men är det match måste jag agera på det som händer.