De kom som glittrande festliga virvelvindar i vinterdeppen. Världscuper i alpint i Åre och skidskytte i Östersund. Tillresta världsmästare med skidor i packningen. Publik med fickpluntor och koskällor. Och en anrik marknad som lockade till sig shoppingsugna på jakt efter hantverk och knalle-gods.

Sen hela Sveriges fest på det. Vilken gåva till den svenska mänskligheten det är. Melodifestivalen.

Jag är tacksam att jag var impulsiv och bokade biljetter till Melodifestivalens deltävling i Örnsköldsvik i november. Jag lockade med mig min bästa kompis och tänkte att det blir en trevlig tripp mitt i vintern. Vad rätt jag hade. Jag tänkte innan kvällen i Hägglunds arena att jag var ett lagomt stort fan av schlagerspektaklet. Sedan fann jag mig mitt i ett hav av fjäderboor, blinkade hattar och kameror på kranar. Som en galen stod jag där med min rosa ballong och vevade. Tyvärr filmades spektaklet och jag stod i skottgluggen. När kameran svepte förbi artisterna Nordman, Elov och Beny, Viktor Crone och Theoz syntes min extas för tv-tittarna. Alldeles för många gånger.

Till mitt försvar så hade jag skriksjungit till mellolåtar hela vägen till Övik. Sminkat mig i alldeles för mycket glitter. Gått igenom en hord av småbarn med skyltar som löd “heja Theoz” och kommit fram till en stol där en färgglad ballong väntade. Sedan följde uppvärmning i 45 minuter med allsång, introquiz, t-shirt-kanon och applåd-träning. Ljudvolymen var hög och energin på topp innan ens sändningen började.

Mitt immunförsvar klarar inte vad som helst. Det är klart att man blir lite drabbad av mello-febern.

Att ha programledare på armlängds avstånd, kunna närstudera hur kameror sveps, blommor bärs fram, dansare testar scenen och studiomänniskor med stora hörselkåpor domderar. Det är uppslukande.

Vad är sådant här värt för mig som vinterglåmig jämte? Vi på ÖP skrev om vad skidskyttevärldscupen betyder för stan i helgen. Och Örnsköldsviks allehanda luskade reda på vad Medodifestival-kalaset kostar för kommunen. Övik valde det mindre av två paket för att arrangera Melodifestivalen. Kostnad: cirka 1,3 miljoner kronor.

Det är inte lätt att räkna ut vad näringsidkare tjänar på att kommunen lockar till sig Melodifestivalen, men kommunchefen Magnus Haglund i Övik konstaterade i ÖA:

– I grunden tycker jag som många andra; att det är riktigt roligt med större evenemang i Örnsköldsvik. Det är en spännande tävling som vi vet engagerar många. Jag tycker det är rimligt att vi tar oss an Melodifestivalen ungefär vart femte år. Turistekonomiskt kan man nog utan vidare säga att man kan räkna hem Melodifestivalen. Vi vet ju att restaurangerna och hotellen säljer mer än vanligt, men man ska ändå alltid vara försiktig med skattemedel.

I denna baksmälla, där jag är tacksam för lite flärd mitt i inflationstider, vintermörker, kyla, klimatkris och krig i Europa, så är jag för att några av mina skattekronor ska läggas på Melodifestivalen i stan igen. Det är så trevligt när något händer.

► Hooja får mig att vilja kunna backa med kåpsläp

► Mig kan ni inte såra, jag har hållit en ficklampa åt pappa

► Det blev ett känslosamt farväl när vi hyllade Lena Ljung