Det kan vara svårt att ta in att vi befinner oss i tuffa ekonomiska tider.

I sociala medier, så väl som ute i verkligheten, har många sportlovslediga semestrare synts på senare tid. Vi reser, går på restauranger och till synes shoppar på som vanligt.

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig egentligen, men det har förbryllat mig en aning att allt har verkat som "business as usual" under dom här veckorna. All rapportering om prischock på än det ena och än det andra i kombination med reallöneminskningar och höjda räntor borde bli mer märkbart i semestertider kan jag tycka.

Men förändringar är ibland svåra att se med blotta ögat. Det är inte alltid tydligt hur och på vilket sätt människor ställer om eller prioriterar annorlunda.

Siffror är det svårare att blunda för: Högre lokalkostnader, högre elpriser och ökade inköpspriser påverkar handeln och enligt Sofia Larsen, vd på Svensk Handel, håller kunderna också hårdare i plånboken nu.

Kostnaderna ökar och intäkterna minskar.

Och som att det inte vore nog slopar regeringen den lägre arbetsgivaravgiften för unga från och med första april.

Det är osedvanligt dålig tajming av regeringen att slopa den lägre arbetsgivaravgiften för unga. Att öka kostnaden för att anställa unga lägger ytterligare sten på bördan i redan svåra ekonomiska tider.

Över en natt kommer anställda mellan 19 0ch 23 år att kosta 11,69 procentenheter mer. Det blir en ökad kostnad för företagen och den privata sektorn, men inte att förglömma, även för våra kommuner och regioner som anställer många unga.

Enligt beräkningar kommer den höjda arbetsgivaravgiften för unga att kosta våra kommuner och regioner runt en miljard extra per år.

Det bådar inte gott, varken för de unga, företagen eller kommunerna och regionerna.

Jämtlands län tillsammans med Västerbotten har en låg ungdomsarbetslöshet. Att jämföra med närliggande Gävleborg som har landets högsta ungdomsarbetslöshet.

Det blir tufft att behålla den positionen nu när det blir dyrare att ha ungdomar anställda. Samtidigt ser vi att antalet varsel har ökat mycket fort under året, 135 stycken. I februari var det 115 varsel. Frågan är hur många som varslas i mars när månaden är slut.

Att jämföra med 2022 när endast 7 personer varslades.

Varken kommunerna eller företag har oändliga resurser att ta av. Ökade kostnader och minskade intäkter kommer att få effekter. Inte minst riskerar det att gå ut över ungas möjligheter att få in den där så viktiga första foten på arbetsmarknaden.

Trots det till synes oberörda shoppandet och semesterfirandet under sportlovet har vi en mycket oviss ekonomisk framtid framför oss, siffrorna ljuger inte.

Och frågan är om inte nästa stora politiska fråga att segla upp på dagordningen blir den om jobben. Både hur arbetsgivare ska kunna hitta rätt personal med rätt kompetens och om hur arbetslösa ska få ett jobb.