Våran mormor föddes 30 maj 1940. Hon växte upp i Vemhån i Härjedalen med föräldrarna Jenny och Valle Hoflin och en yngre syster, Judith.

I Vemhån gick hon 6-årig grundskola och senare realskola i Sveg. Hon tog realen -57.

Efter studierna blev det flytt till Östersund. När hon var 17 år träffade hon Åke, våran morfar, på dans på Frösö sportstuga. De gifte sig nyårsafton 1958 och i april -59 föddes Jonny och 5 år senare föddes Eva, våran mamma.

De första åren bodde familjen på Frösön, sen Krondikesvägen. 1972 köpte de hus i Odensala. Mormor blev hastigt änka vid 35 års ålder. Då var Jonny och Eva bara 15 och 10 år gamla. Denna tragiska livshändelse gjorde att mormor blev, om möjligt, mera betydelsefull för barnen och vår mamma har alltid visat att mormor var en viktig del i hennes liv.

I nästan hela sitt yrkesliv jobbade mormor som löneadministratör, först på Jämtlands mejeriförening, sen NNP och senare Milko.

Mormor träffade Jan i början på 80-talet och de bosatte sig i Bringåsen. Förhållandet tog senare slut och mormor flyttade till en lägenhet på Bangårdsgatan.

När hon var i 60-årsåldern träffade hon Einar, en bekant sen tiden på Krondikesvägen. De blev särbor med varsina lägenheter på Bangårdsgatan. De fick 20 fina år tillsammans med längdskidåkning, dans, promenader och middagar. De åkte till stugan i Kvisthån och gjorde resor i Europa.

Efter att mormor gick i pension var hon aktiv och aktiviteterna skrevs flitigt upp i kalendern på väggen. Det var bland annat på Röda korset, i serveringen, sjöng i kör, spelade kort, dansade linedance, var på telefonkurs och lunchade med kompisar. Hon var alltid pigg på att hitta på nått.

När mormor var 44 år blev hon mormor för första gången, då föddes Johanna, senare blev hon även mormor till Jacob, Jonas och Joel. Hon har med glädje deltagit på våra skolavslutningar, examen, studenter och våra födelsedagar. Hon fick även barnbarnsbarn och nu i februari var det 15-årskalas en fredag kväll. Hon stannade mer än gärna kvar tills alla gick hem.

Mormor sa flera gånger att hon var så nöjd med sitt liv, allt hon fått uppleva tillsammans med sina barn, barnbarn och även barnbarnsbarn. Med sin syster, kusiner, några av dem bor i Kanada, och kompisar. Hon hade räknat ut att hon hade träffat sju generationer i hennes släkt. Vilket hon tyckte kändes som en gåva.

Mormor blev hastigt sjuk och dog tidigare än någon av oss kan förstå och saknaden är redan stor. En tröst är att den sista natten på jorden fick hon sova i familjens mysiga stuga i Kvisthån.

Vi barnbarn är så tacksamma för alla fina minnen. Den gudomliga marängtårtan, det lyxiga kvällsfikat med fil och strössel, countrymusiken i köket och alla samtal där mormor alltid lyssnande. Mormor fick oss att känna oss viktigast i världen.

”Vi ses sen”

Barnbarnen Johanna, Jacob, Jonas och Joel