Den 28 november 1937 föddes min mamma Gullan Alfredsson i ett enkelt men kärleksfullt hem i Svanabyn. I hemmet fanns sedan tidigare den sex år äldre systern Enid, fadern Olov och modern Valborg.
Tidigt under uppväxten fick Gullan, precis som så många andra barn vid den tiden, hjälpa till med olika sysslor hemma på gården. Efter att ha gått sju år i folkskola fick mamma, som de flesta andra flickor, gå en kortare så kallad ”skolköksutbildning” och fördjupa sig i allehanda hushållssysslor. Efter denna var det bara att ge sig ut i arbetslivet.
Det första arbetet var som hjälpkocka i en skogsarbetarkoja. Naturligtvis var detta ett hårt arbete i en kärv miljö, där två unga flickor tillsammans skulle se till att sköta ”markservicen” till ett huggarlag långt borta från alla bekvämligheter.
Annons
Efter tiden i skogskojan fick mamma bland annat arbete på slakteriet i Dorotea. Meningen var att hon mestadels skulle sköta administrativa sysslor på kontoret men de garvade slaktarna drog med henne ut i slakteriet, där hon i ett fast grepp tvingades se på när de sköt en häst. I vår tid är turligt nog inte sådana arbetsplatsintroduktioner längre accepterade.
Annons
Mamma blev dock kvar ganska många år på slakteriet och under den tiden, närmare bestämt 1954, träffade hon min pappa Erik-Otto. De förblev oskiljaktiga fram till att pappa gick bort 2021.
Under tidigt 60-tal fick Gullan arbete på Hotings Järnhandel. Hennes utåtriktade och sociala sätt passade perfekt för att arbeta i handeln och hon blev snabbt en välkänd serviceperson i Hoting och byarna runtomkring. Hon blev kvar på järnhandeln i nästan 25 år.
Återstoden av sitt arbetsliv jobbande mamma med en mängd olika saker. Hon var en person som hade många järn i elden och en närmast oändlig energi, ett arbete räckte inte, det kunde vara både två och tre jobb under vissa perioder.
Mamma hade många intressen, hennes vurm för trädgårdsodling var stor. Tomten vid huset i Hoting utgjordes under vissa perioder till en stor del av trädgårdsland, detta inramades av bärbuskar av olika slag och kröntes med ett rejält växthus. Den allra största passionen var dock vävning, hon var välkänd för sina fina löpare och trasmattor.
De sista åren av sitt liv sjönk min tidigare så aktiva mamma allt djupare in i den dimma som en demenssjukdom innebär. Sedan 2019 bodde Gullan på Solbackens särskilda boende i Strömsund, ett boende där hon blivit omhändertagen på allra bästa sätt med stor omsorg och omtanke.
Den 17 mars somnade mamma stilla in efter ett långt och strävsamt liv. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig men finns för alltid kvar i våra hjärtan. Sonen Hans-Erik