Han hade ett suveränt minne och gladde alla i sin omgivning då han på ett säreget kortfattat och humoristiskt sätt berättade om sina upplevelser.

Olle växte upp i Ytterhogdal, var intresserad av skolan men fick inte chansen att studera vidare. I stället arbetade han under tonåren i skogen tillsammans med fadern. Sin militärtjänst gjorde han vid regementet i Östersund; Olle hade god fysik, var en duktig skidåkare och blev utvald till fältjägare.

Efter ytterligare ett antal år i skogen skaffade sig Olle en bredare yrkesutbildning. Först skolade han sig i Piteå till husbyggnadssnickare och var bland annat med om att under två-tre år bygga ett nytt hotell i Åre.

Han drog sig sedan ned till Västkusten och utbildade sig till plåtslagare och arbetade på Götaverken i Göteborg. Han återvände därefter till Ytterhogdal och avslutade sin yrkesbana som kommunalarbetare. Olle tyckte att dessa sista femton år innan pensioneringen var de allra bästa i sitt yrkesliv; arbetsuppgifterna var omväxlande, och han kunde utnyttja den breda yrkesskicklighet han skaffat sig tidigare i livet.

Under femtio års tid hade Olle släktforskning som sin kanske främsta hobby. Bästa källan var kyrkobokföringen i Ytterhogdal. Han spårade delar av sin släkt ned till 1600-talet och fann också ut mycket om släktens skiftande historia. Olle hade alltid varit särskilt intresserad av historia och var synnerligen kunnig på Härjedalens och Jämtlands historia kring händelser, seder och bruk.

Därtill skaffade han sig en omfattande kunskap om dem som varit verksamma i Ytterhogdal med omnejd.

Många på hemorten har genom åren hämtat kunskap om sin släkt via honom.

Ännu under de sista åren följde Olle ortens fotbollslag och såg ofta lagets hemmamatcher med stöd av grannar som hjälpte honom att hänga med i vad som hände på planen (Olle hade mot slutet av sitt liv endast ledsyn).

För oss som släktingar var det alltid något av en fest att besöka Olle och hans hustru Dagmar på deras gård i Ytterhogdal. Dagmar bjöd på härlig mat och Olle hade alltid något intressant att berätta.

Den trevliga samvaron i deras ombonade och välkomnande hem kommer vi aldrig att glömma.

Vi kommer att sakna Olle – han berikade oss alla.

Olle sörjs närmast av sonen Fred.

Bertil Daneholt och Chatrine Höckertin