Sommaren 1946 väntades barn nummer två hos en småbrukar- och lärarinnefamilj i Svedje, Kövra. Wega Larsson, ännu inte 19 år fyllda fick arbete i familjen.  Hon kunde både  mjölka och laga mat; arbete hon lärt sig i hemmet i Grönviken i Näs socken, där hon växte upp. Hennes familj i  Grönviken bestod då förutom Wega av fadern och fyra syskon. Modern dog tidigt.

Wega berättade livfullt om somrarna  vid sjön i Grönviken. Där fanns många barn och ungdomar, mycket bad och  lek men också ansvar och hushållsarbete. Wega gick i skolan vid kyrkan i Näs och hon sjöng i kyrkokören och tyckte mycket om det.

I september 1946  föddes så en flicka (jag) hos Wegas arbetsgivare och Wega stannade kvar i HansJons i tre år. Under de åren hände  livsavgörande saker. Wega blev bekant med en ung släkting till familjen, n’Johan i SvenJons, också han i tjugoårsåldern. Wega berättade för några år sedan om ett vackert minne från den tiden: Det var storkalas i Svedje och ”husbondfolket” skulle gå. Wegas uppgift var att hemma på gården ta hand om barnen. Kvällssolen sken in genom fönstren i rummet. Plötsligt står  Johan i dörren, han har lämnat festen för att komma och hålla Wega sällskap. Det blev så småningom ett mer än femtio år långt äktenskap.

Wega  blev bondhustru i SvenJons i Svedje. Makarna tog det gemensamma namnet Svedåker. Det blev ett liv fyllt med alla på en gård förekommande arbetsuppgifter och även en del annat. Wega kunde  till exempel berätta om när hon ”kockade” för 14 karlar på vintrarna uppe i en skogskoja. Förhållandena var primitiva. Lyckligtvis var ju maken Johan med bland huggarna och körarna och han hjälpte henne bland annat med att bära in vatten.

Men det fanns också plats för trivsel och nöjen i Wegas liv. Johan och Wega tog gärna en svängom på dansbanan i Svedje, på Fröjdholmen eller på senare år på Svedjelo´n. De gjorde bilturer på egen hand och med goda vänner. Umgänget med syskon och övrig släkt, inte minst Wegas syskonbarn och syskonbarnbarn var livfullt långt upp i åren. Politiken och samhällsengagemanget fick också sitt, med Johan  verksam i byggnadsnämnden för Centerpartiet och Wegas eget engagemang i Kvinnogillet var kontaktytorna stora inom länet.

För nitton år sedan, 2004, lämnade makarna Svedåker Svedje, och blev Kövrabor. Av en händelse  flyttade jag samma höst in i grannhuset. Gamla trådar från förr nystades upp och knöts ihop igen.

2011 drabbades Wega av ett hårt slag då Johan gick bort i plötslig sjukdom. Men som den starka och positiva människa hon var reste hon sig och deltog så småningom åter i  olika sociala sammanhang, det  kunde gälla  syskonbarnbarnsbarnens födelsedagar eller fikaträffar med ”tanterna” i Kövra. Det känns som att människor av Wegas sort inte tillverkas idag. Saknaden är stor.

Lisa Hansson