Barnhemmet kom han så att dela med mamma Anna, pappa Olle, äldsta syskonet Hans-Olov, därefter Bernt-Olov, Maths-Olov och Anna-Lisa.

Berättelserna om pappas barn- och ungdomsår, som vi har fått berättade från honom och de som fanns i hans närhet, vittnar om en livlig pojk som inte drog sig för att hitta på lite hyss.

En av mina favoriter var den när han gjort något som förargade lärarna, vilket på den tiden resulterade i att en av händerna skulle läggas på katedern, för att motta ett rapp från pekpinnen av trä. Jag misstänker att det skett mer än en gång, för pappa visste att om han ryckte in handen ifrån bordskanten, så gick pekpinnen av i stället för att träffa handryggen.

Sten-Olovs arbetskarriär kom med modersmjölken. Att födas rakt in i ett familjeföretag som drev busstrafik blev den stora passionen. 1964 togs det första körkortet, vilket inom kort snabbt fylldes med hela alfabetet. Pappa tog möjligheten att genom sitt yrkesval se och uppleva stora delar av Norden och ”kontinenten” som han uttryckte det. Själv minns jag tydligast hemkomsten från Nederländerna, med bussen inklädd i tulpanblommor.

Med egen stigande ålder, förstår jag idag vilken otrolig yrkesstolthet pappa har burit genom hela sitt liv.

Att Sten-Olov var ”gängs” har vi fått höra, mest från andra. Jag själv fick uppleva det i ett möte i Östersund för cirka 10 år sedan. En man i pappas ålder, vilken jag sitter och kallpratar med, knuffar till sin fru och säger, ”det här skulle kunna ha varit sonen din”. Lätt överrumplad får jag förklarat att det var en av pappas ungdomskärlekar.

Så som den kvinnotjusare Sten-Olov var, blev resultatet tre egna barn, Malin, Jens och Dennis. Vi har i vår tur själva sett till att han fick bli både morfar till Anna och Emil, gammal-morfar till Milly och Mattis och farfar till Brita och Elis.

Barnbarnen minns honom som n´Stän-O, han som alltid tog emot oss med ett leende, bjöd på farfars-kakor när man kom på besök och vinkande tog avsked i fönstret från sin bostad i Knytta.

Något som vi i pappas närhet lärde oss var att be om hans hjälp, vilken han mer än gärna bidrog med. Det var i allmänhet lättare att vara en hjälpande hand än att dyka upp spontant för samkväm.

Därför känns det så skönt för oss barn att pappa tog emot vår hjälp under sin sista tid i livet.

Stillsamt somnade han in i våra händer den 11 april 2023. Alltid älskad, aldrig glömd

Dennis Sundqvist,

för ättlingarna av n´Stän-O