Hon föddes 1 oktober 1926 efter sin tvillingsyster Astrid i en syskonskara om fyra. Helen sa alltid att hon var “född i skrubben” på gården i Storbränna och växte där upp omringad av djur och natur. Skoltiden var i Storbränna och senare Munkflohögen.

Som tonåring gick hon hushållskurser och blev därefter barnflicka i Bräcke och Föllinge. Därefter fortsatte hon sedan som telefonist på posten i Vigge innan det var dags att bege sig till Gävle och utbilda sig till tandtekniker.

När studierna var klara återvände hon till Jämtland, närmare bestämt Strömsund för att arbeta hos tandläkare. Samtidigt var hon aktiv i bilkåristerna och körde runt tunga lastbilar. Det var också under den här tiden som hon träffade sin stora kärlek och blivande livskamrat Gösta. De gifte sig den 31 augusti 1957 i Häggenås kyrka, ett dubbelbröllop med Helens tvillingsyster.

Därefter gick flyttlasset till Lungre, en gård som de tog över av Helens morfar. Huset hade på den tiden ett enda fungerande eluttag, ingen väg eller rinnande vatten. Renoveringen skedde under en viss tidspress då Helen väntade parets första barn, Rut som kom till världen 1959. Tre år senare kom även deras son Per-Åke.

Helen har under tiden i Kyrkås varit en av dem som man brukar kalla för eldsjälar. Hon var aktiv i otaliga föreningar, både hemma i byn och i övriga länet. Bland annat i Kyrkås sångkör som hon tillhörde i 60 år och Kyrkås skytteförening där hon fick motta medalj av prinsessan Lilian för sina insatser.

Helen tyckte om fart och fläkt och ägnade sig bland annat åt utförsåkning, cykling och motorsport. Inom folkrace tävlade hon länge och blev vid 73 års ålder utsedd till mellannorrlands motorsportskvinna. Under åren gjorde hon också många resor, där hon sett större delen av Europa, Kina, Tunisien och gjorde en barfotasegling i Västindien som hon hade kära minnen efter.

Matlagning var också ett stort intresse och under 10 år såg hon till att årligen anordna en stor kroppkakefest i Bringåsen för 200-300 gäster.

I Helen fanns livsglädje livet ut. När hon och Gösta flyttade in i det nya boendet Tallbacka och det vankades musik var hon uppe och buggade, 96 år gammal.

En familjemiddag var aldrig komplett utan en liten snapsvisa, oavsett vad som fanns i glasen, och hennes höga, klingande skratt gick inte att ta miste på. Det var en fest att få vara i hennes närhet.

Så för att avsluta precis som Helen hade gjort;

Skål och höj ditt glas min vän,

skål för vår härliga ungdom,

betänk vi får den ej igen,

även om vi ber där om och om igen

skål för alla glada dar

skål för alla härliga stunder

skål för livets glädje

och för att vi får ses igen

Familjen