Under en längre tid, både som gående och cyklist men även bilförare, har jag noterat att det skett en hel del incidenter vid korsningen Rådhusgatan-Samuel Permans gata.

Utöver att svängande trafik orsakat att övrig trafik blockerats med ökande kötider (och ökande utsläpp) som följd, så inträffade nära-att-köra-på-incidenter när till exempel A-stolpen i bilen skymde gående eller kunskapen om trafikregler brast. Främst skedde detta morgon och eftermiddag när skolelever passerade övergångsställena, men även övrig tid på dygnet.

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

Därför la jag ett medborgarförslag om att alla övergångsställen i korsningen ska ha grönt ljus samtidigt så att oskyddade trafikanter ska slippa korsande fordonstrafik.

I Stockholm har det nyligen gjorts försök i två olika korsningar med en motsvarande lösning, men då främst för att testa diagonala övergångsställen, något som mitt förslag inte gällde. I Stockholm kom man fram till att ”allgrönt”, som man kallar det när alla övergångsställen har grönt samtidigt, minskande antalet konflikter mellan skyddade och oskyddade trafikanter.

Efter drygt ett halvår kom så förslag till beslut från tekniska nämnden: Avslag med två raders motivering.

I ärlighetens namn så var det förväntat. I ett kompletterande mejlsvar märks det att tjänstemännen har arbetat för få till ett avslag så enkelt som möjligt eftersom man ”...knappast lägga medborgarnas skattepengar på utredningar som de ser som onödiga i ärendet.”

Hur resonerade tjänstemännen? Till att börja med kom de fram till att ingen har förolyckats de senaste fem åren, men det är ju inte samma sak som att det är en säker korsning. Inom flygplansindustrin arbetar man med riskhantering; man identifierar möjliga risker och åtgärdar dem proaktivt – innan det sker en olycka.

Inom politiken verkar man agera reaktivt – folk måste skadas innan man åtgärdar ett problem, för då kan man motivera kostnaden. Det är alltså ett krav att det sker personskador för att göra trafiken säkrare för gående och cyklister. Därefter tolkar tjänstemännen på egen hand föreslaget extensivt och gör om det så att problem med stillastående trafik uppstår.

Det har jag sett ske i andra sammanhang när man vill avvisa en fråga; man utökar innehållet så att det blir tillräckligt orimligt och att det röstas ned.

Slutligen ”killgissar” man, helt utan motivering, beräkning eller siffror, på att det blir mer utsläpp av koldioxid och det är ett ypperligt sätt att få politiker att rösta ”rätt”. Hot om ökande koldioxid är kryptonit för politikerna. Ingen politiker vågar ens ifrågasätta för risken att vara den som beslutat om planetens undergång, varför mitt förslag röstades ner i mars.

Därmed, alla gående och cyklande i Östersund, är det fastställt att din trafiksäkerhet och din trygghet i trafiken i praktiken vägs av politiker och tjänstemän mot en okänd mängd koldioxid. I vågskålen med din trygghet i trafiken så väger miljökonsekvensen tyngre. Tänk på den värderingen när du nästan blir påkörd i den aktuella korsningen.

Per Edström, Östersund