Med våren kommer promenaderna, cykelresorna och elsparkcyklarna. Men Östersund saknar fortsatt ett utbud av delade mikromobilitetstjänster, trots att detta är något kommunen gång på gång säger sig välkomna.

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

Östersund behöver nu dra rätt slutsatser av den misslyckade etableringen av delad mikromobilitet. Kommunledningen resonerar klokt när den (SVT 31 mars) anger att kostnadsbilden behöver ses över, och för detta arbete vill vi ge ett par inspel – som förstås inte det minsta ska påverka vem eller vilka som eventuellt kan tänkas etablera sig i staden framöver.

Östersund är en vacker, attraktiv och klimatmässigt framåt stad som mobilitetsaktörer borde vilja vara verksamma i. Men även stolta jämtar bör trots allt inse att det inte är mycket mer attraktivt att få erbjuda elsparkcyklar till Östersundsborna än det är att finnas representerad i Barcelona, Milano eller någon annan av de otaliga europeiska storstäder som tar långt lägre avgifter än vad Östersund planerade.

En högre andel av invånarna som använder elsparkcyklar och andra hållbara transportlösningar skulle underlätta för Östersund att nå sitt klimatmål, ett mål som är beroende av att utsläppen från trafiken kraftigt minskar.

För att kunna etablera och utveckla mikromobilitetstjänster i staden måste kommunen dock skapa en miljö där företagen kan erbjuda sina tjänster på rimliga villkor. En faktor som har avskräckt företag från att investera i staden är de höga avgifterna som har föreslagits för elsparkcykelföretag.

Fem kronor per elsparkcykel per dag låter inte mycket, men det blir snabbt stora belopp – 1 825 kronor per elsparkcykel eller över en kvarts miljon för bara drygt 100 elsparkcyklar om de är tillgängliga året runt. Därtill stimuleras förstås uthyrarna att enbart ställa fram elsparkcyklarna soliga sommardagar då uthyrningen är säkrad, för att hålla kostnaderna nere.

Den nu föreslagna avgiften skulle därtill bli högre än i Stockholm (3,8 kr per elsparkcykel/dag) och Göteborg (3,7 kr per elsparkcykel/dag). De skulle till och med bli högre än avgifterna i europeiska storstäder som Milano (0,6 kr per elsparkcykel/dag) och Köpenhamn (1,5 kr per elsparkcykel/dag).

En attraktiv miljö för företag att investera i skapas genom hållbara, förutsägbara och rättvisa förutsättningar. Detta kan uppnås genom att sätta en rimlig avgiftsnivå i linje med självkostnadsprincipen för företag som är intresserade av att erbjuda icke-subventionerade mobilitetslösningar, såsom delade elsparkcyklar.

Ett som är säkert är att delad mobilitet och mikromobilitet är här för att stanna. Med detta i åtanke och för att hållbara mobilitetslösningar ska kunna komma även Östersund till gagn i framtiden bör därför alla parter, både offentliga och privata, arbeta tillsammans för att skapa lämpliga förutsättningar för både företagen, användarna och staden.

Dan Nerén, policychef i Nordens Tier Mobility

Mattias Goldmann, grundare 2030-sekretariatet