Östersunds-Postens ledare med rubriken ”I Jämtland söker endast en av fem till högskolan” väcker mina funderingar. Det jag tänker på är hur dagens information om högskoleutbildning publiceras och distribueras. Jag läser i ledaren att Universitets- och högskolerådet, UHR, i en rapport för några år sedan konstaterade att endast hälften i åldersgruppen 19–29 år kom ihåg den information de fick om högskolan. Hur kommer det sig?

Kan det som så mycket annat, åtminstone delvis, bero på dagens allt mer digitaliserade samhälle?

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

UHR informerar på studera.nu om vad högskoleutbildning är. På webbplatsen informeras om högskoleprovet, behörighet och antagning och bedömning av utländsk utbildning. Via länkar når man universitetens och högskolornas egna webbplatser med allmän information om lärosätet, utbildningsprogram och fristående kurser med mera.

Någon tryckt information finns såvitt jag vet inte idag. Här är ett par exempel på hur det såg ut tidigare.

Universitets- och högskoleämbetet, UHÄ, publicerade under sin tid tryckta broschyrer som gick ut i breda upplagor över landet.

Högskoleverket, gav från och med läsåret 1997–1998 till och med 2005–2006 ut Studenthandboken. Den trycktes inledningsvis i hela 250 000 exemplar. Alla gymnasieskolor fick klassupplagor så att varje elev i årskurs 3 fick ett eget exemplar. Upplagor i varierande storlek sändes till framför allt universitet och högskolor, arbetsförmedlingar, bibliotek, folkhögskolor och militära förband. Utbildningsdepartementet och Riksdagens upplysningstjänst fick det antal exemplar de begärde. Samma sak gällde vissa skolor och svenska beskickningar i utlandet. Dessutom kunde var och en i hela landet höra av sig till verket och få boken.

När den första Studenthandboken hade utkommit inför hösten 1997 hördes glädjerop i hela Utbildningssverige. Jag vet det, för jag var ansvarig redaktör och gjorde Studenthandboken tillsammans med alla lärosäten och med sakkunniga kolleger inom Högskoleverket.

Parallellt med utgivningen av Studenthandboken genomfördes arbetet med studera.nu . När webbplatsen tagits i bruk sänkte vi upplagorna av boken och den sista utgåvan trycktes inför läsåret 2005–2006.

Även om det är bra att hushålla med papper och distribution tror jag att många människor – inte bara elever och studie- och yrkesvägledare i gymnasieskolan utan också andra – fortfarande skulle ha glädje av att äga en tryckt bok för blivande studenter.

Inga-Lill Cliffoord, Östersund