År efter år har debatten gått om hur vården ska bedrivas i Sverige och om den ska vara statlig eller regional. Det diskuteras om hur vi ska få mer personal att stanna kvar i sitt yrke och hur vi ska få flera att söka sig till utbildning inom vård och omsorg.

Hur försöker man då lösa detta? Utbildad personal blir utvisad av Migrationsverket och räddningspaket presenteras som inte håller i längden, och personal hyrs in till stora kostnader. Var finns en övergripande syn som kan se problemen i sin helhet och arbeta därefter?

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

Min erfarenhet efter över 40 år inom vården är att otaliga omorganisationer och utredningar skett i tron att detta är lösningen på problemen. Att vården måste effektiviseras blir kontentan som då ofta eller alltid resulterar i att personalen på golvet måste springa fortare och spara på patientnära behov.

Allt detta har medfört att den administrativa delen fått öka. Någon måste ju kontrollera och följa upp så att beslut följs och det skrivs rapporter i oändlighet för att redovisa resultatet. När sen enheter går minus så ska det återigen utredas och då ofta av personer som saknar erfarenhet av kliniskt arbete.

Resultatet utmynnar ofta i flera administrativa uppgifter och tjocka luntor som ska läsas av fotfolket. Sen måste då detta återigen revideras utvärderas och analyseras för att kunna se hur resultatet blivit ute hos personalen på golvet osv. osv.

Att administration föder ny administration går tyvärr inte att blunda för. Under min tid i den offentliga vården när det varit nedskärningar har patientnära personal fått minska medan den administrativa tillåtits öka. Givetvis ska det finnas en kontrollfunktion så att lagar och förordningar följs men i slutändan måste det väl ändå vara ute i verksamheten det ska märkas att det finns utbildad personal som har tid att utföra vården.

Nu går en våg över oss i norra Sverige med nya satsningar som ger nya arbetstillfällen och nya skatteinkomster till kommunerna vilket är bra. Med nya kommuninnevånare kommer också detta att speglas i det antal nya som söker vård. Men vilka ska arbeta och ge den vård som behövs? Var finns de? Var finns det vikarier till vården?

Så vad kan man göra? Min erfarenhet är att allt förändringsarbete måste komma underifrån. Men för att få människor att söka sig till vården måste det för det första bli en lön som står i paritet till andra yrkeskategorier i andra yrkesområden. Finns detta så kommer antalet sökande till högskolor också att öka. Det ska vara status att arbeta med människor! För det andra måste arbetstider, arbetsmiljö med mera givetvis förbättras.

Mitt tack från ett långt arbete inom vården har jag fått av mina patienter och inte av min arbetsgivare. Tacket bestod av en vas, en blomma och en dålig pension.

Det måste bli en ändring, för vem ska annars vårda oss i framtiden?

Orolig