Tack Gunilla Andersson för att du berättar om äldrevården.

Tragiskt hur våra gamla föräldrar tas om hand (1 juni)

Under åren 2003 och 2005–2007 var jag involverad i närståendes äldrevård. Redan då var den under all kritik på sina ställen. Nu har ytterligare en aspekt kommit till – språkförbistring.

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

Det som verkligen öppnade mina ögon var en ”avlastningsvecka” på ett äldreboende där pappa placerades för att mamma och resten av familjen skulle få sova ut.

Pappa kunde stödja på benen vid inskrivning. När han kom hem satt han i lånad rullstol. Hans ansikte var stelt som en mask, han hade ett stort blåmärke vid ena tinningen, det gick inte att förstå vad han försökte säga, han sluddrade.

Veckan innan hade han fått nya glasögon från Syncentralen. De ringde till och med upp och undrade hur glasögonen fungerade. Jag tackade – pappa var så nöjd. Efter hemkomsten satt han vid köksbordet och kisade med ögonen, tog av och på glasögonen för att slutligen lägga dem ifrån sig helt och hållet…

Jag insåg att pappas märkbara försämring inte hade med hans ålder att göra – förmodligen var han slentrianmässigt övermedicinerad och även drogad. Jag började söka information om de två nytillkomna medicinerna – psykosmedicinen Mallorol (var redan indragen i England på grund av allvarliga hjärtbiverkningar) och Aricept (bromsmedicin vid demens – finns inga sådana men man får ändå kalla dem så).

Förspelet till ovanstående var en feldiagnosticerad arm (överansträngning) vilken gipsades in. Det i sin tur ledde till en blålila klohand, akut ambulansfärd (många mil) på grund av hjärtflimmer osv. Det visade sig, efter många om och men, att pappa hade stafylokockinfektion i armen.

Jag känner verkligen med dig och din familj. Du får gärna höra av dig. Lämnar uppgift till redaktionen.

Dotter som ej glömt