Vår kära mamma, svärmor, mormor och ”Momma Siv”, småskolläraren Siv Mellberg (född Svärd), har stilla lämnat oss en vacker majkväll vid en ålder av 93 år. Hon är älskad och saknad.

Siv föddes i Såå 1930 och växte upp i ett torparhem i Tekta, Slagsån, under enkla förhållanden. Som många i sin generation lärde hon sig hushålla med resurserna och ta vara på naturens skafferi. Det lade grunden till en jordnära syn på livet som Siv skulle bära med sig genom åren. Men där fanns också en rebellisk längtan att bryta sig loss.

Siv drevs tidigt av en kreativitet och nyfikenhet som ville blomma ut. När hon var ensam hemma smög hon till symaskinen där textilierna blev uttryck för hennes skaparlust, bortom plikt och nödvändigheter. I småskolan tändes hennes vetgirighet och lärarinnan blev modell för hennes egna drömmar och lusten att komma vidare.

Vid 12 års ålder fick hon sitt första arbete som affärsbiträde på Strandbergs i Slagsån. 16 år gammal fick hon börja på Standards tyger i Östersund där en ny värld öppnade sig.

Bara ett år senare träffade hon mannen i sitt liv, blivande målarmästaren Olle Mellberg. Hon trotsade omvärldens betänkligheter om att Olle var tio år äldre och hon själv omyndig. De två fick specialtillstånd att förlova sig och tog cykelsemester på Gotland, också det en nymodighet på sin tid.

När äldsta dottern kom några år senare, gav Siv återigen prov på sin drivkraft. Trots föräldrarnas invändningar kompletterade hon studierna och blev småskollärare, en dröm hon kunde uppfylla med stöd från främst Olle och svärmor.

Som småskollärare tjänstgjorde Siv i Storåbränna, Västbygden och Hov. Där mötte hon många generationer barn som kom att minnas henne med värme. Hon var mån om att se allas behov, vare sig det gällde att traggla alfabetet med den som behövde extra tid eller ge fler uppgifter till den som behövde gå snabbare fram. Siv brann för utbildning och fortsatte själv studera sent i livet, bland annat etnologi. Inför pensionen tog hon grönt kort i golf.

Tillsammans med Olle engagerade hon sig i Alsens hembygdsförening, inte minst Backgården. Deras skapande manifesterades också genom engagemang för folkdans, folkdräkter och hantverk, krönikespelet Lapp-Nils liksom i byggandet av Alsen-huset och stugan i Lakavattnet. Siv ledde vägen med sin upptäckarlust. Den smittade av sig på de tre barnen och bjöd hela familjen på såväl kulturella resor som matupplevelser. Runt köksbordet samlades många människor, både stora och små.

Siv var kär i livet och gick sin egen väg. Hon kunde försonas med de svårigheter hon mötte, bland annat saknaden efter Olles bortgång. In i det sista värdesatte hon vackra kläder och skor, smycken, god mat och sköna dofter. Och även om minnet vacklade mot slutet var hon lycklig och sjöng nästan in i sista andetaget.

Barnen Eva, Bertil och Ingrid, svärsönerna Lennart och Nikolas, barnbarnen Karin, Per-Anders, Anna, Ida och Lotta med familjer. Vid pennan: Nikolas Berg