Besökte Åre efter flera års bortovaro. Ekonomiska tentakler sögs fast omedelbart från alla håll. Precis all parkering kostar inom rimligt avstånd, du hittar inte en enda fri meter, vilket är väl unikt för en centralort.

Att kissa kostar. Hela orten andas konsumtion, som vore det ett enda shoppingcenter i Stockholms innerstad. Hotelltätheten måtte vara världens högsta, de är staplade huller om buller överallt.

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

Tänker på friluftsliv och folkhälsa i relation till tillgänglighet. Så här säger Naturvårdsverket: ”Allemansrätten gör det möjligt för alla att röra sig fritt i naturen, oavsett förutsättningar, det ger en jämlik folkhälsa eftersom utevistelse och friluftsliv ger oss välbefinnande och en god fysisk och psykisk hälsa”.

Så, hur blir det i Åre angående jämlik folkhälsa och tillgänglighet för Sveriges stolthet allemansrätten, friluftslivets fria förutsättning? Hur ska vissa, stora befolkningsgrupper besöka Åre, de med tunnare plånböcker, bankkonton eller de äldre som inte mäktar med digital betalning till parkering och toa?

Dessa undanbedes för Åre är till för betalande hotellgäster, för att girigt mjölka kassakor, turister minutiöst och maximerat. Mycket vill ha mer, men kanske vanligt folk tröttnar då fjällupplevelsen försvann i mammons mun, och de väljer Bydalen, Ottsjön eller Vålådalen istället, där den osmakligt giriga pengadyrkan ännu inte dödat det genuina med de jämtländska fjällen.

Peter Kujala