Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åkersjön är mer än ett Mecka för skoteråkare

/
  • – Jag hör hit på nåt sätt. Det är ett bra ställe att bo på när man gillar naturen, säger Johnny Andersson om att bo i Åkersjön.
  • I Johnnys kök är datorn ständigt uppkopplad. – Det är turisterna som gjort att vi har bredband och bra mobiltäckning, säger Johnny.
  • Eva-Lena Axelsson har jobbat sex år som kock på hotellet i Åkersjön. När hon inte jobbar bor hon i Östersund.– Det är idylliskt här och lugnare än i Åre. Om jag skulle hitta den stora kärleken här skulle jag kunna tänka mig att bosätta mig här, säger hon.Hon lagar pasta och köttfärssås till en grupp skoteråkare från Almåsa.– De flesta kommer htill Åkersjön för skoteråkningen, men många fiskar och åker skidor också, säger Eva-Lena.
  • Anders Sten har sparat sina första cyklar. Som 15-åring började han jobba som cykelhandlare.
  • Skyltdockan på övervåningen har Anders fått i utbyte mot en cykel.– Det var en antikhandel bredvid min cykelaffär. Antikhandlaren behövde en cykel och jag sa direkt att jag kunde ta den snygga tjejen. Ett av barnbarnen är lite rädd för dockan, säger Anders.
  • För tre år sedan flyttade Eva och Anders från Uppsala till Åkersjön. Nu lever de sitt drömliv och längtar inte tillbaka.– Stressen har vi lämnat för länge sedan, säger Anders.
  • Emma, Linnea och Alva Liif, från Nälden, trivs i Åkersjön. Här har familjen Liif en husvagn på campingen som de åker till så ofta de kan.Men Åkersjön är mer än turister, skidåkning och ett skotermecka. ÖP har träffat Johnny som känner sig hemma här och Eva och Anders som emigrerat hit från Uppsala.

Åkersjön är mer än ett mecka för skoteråkare. För Johnny är det hemma. För Eva och Anders är det paradiset.

Annons

I ett litet rött trähus på höger sida i slutet av byn Åkersjön bor Johnny Andersson. Han bjuder på förmiddagskaffe och pepparkakor.

– Jag hör hit på nåt sätt, säger Johnny.

För 15 år sedan flyttade han hem igen efter många år i Östersund. Tillbaka till det hus som hans föräldrar byggde 1968.

Johnnys pappa var kioskägare i Åkersjön på den tiden när byn beboddes av mestadels jordbrukare. Innan folk hörde talas om "turistnäring" och "skoterns julafton".

– Jag kom ihåg när de på 60-talet började dra folk uppför berget med snövessla. Det var så turismen startade här, berättar Johnny.

I dag finns det inte längre några jordbruk, den gamla byskolan har blivit hotell och från sjön ekar ständigt ljudet från företagare på skotersafari.

– Nu kommer hemtjänsten, säger Johnny när en bil parkerar utanför köksfönstret.

Det var 7 september det hände – i höstas – mitt i älgjakten. Johnny var som varje höst i Västerbotten hos sin syster. Men den dagen tog han sig inte iväg till sitt pass.

Han drabbades av en hjärnblödning.

– Det var tufft i början när jag inte visste hur det skulle gå. Jag var som en unge, säger Johnny.

Drygt fem månader senare har han fortfarande svårt att gå, problem med närminnet och behöver hjälp med städningen.

– Man blir en bättre människa efter en sådan här smäll, mer tacksam och ödmjuk. Det är inte så hemskt som jag hade föreställt mig, jag har haft tur, jag känns inte sjuk, säger Johnny.

Bernt Holmberg från resurspoolen i Krokom hjälper Johnny att ta på strumporna och bäddar sängen. Han slår på tv:n och tittar lite på Storslalomen från Val d’Isère i väntan på en kollega och lunch.

Johnny, som är 60 år, är sjukskriven från sitt jobb i omsorgen till sista maj. Han tycker inte det är långsamt att vara hemma.

– Jag har blivit mer stresskänslig och uppskattar lugnet här, sedan har jag mycket besök och hemtjänsten kommer ett par gånger per dag.

– Nu ska jag berätta ett scoop, säger Johnny plötsligt.

Med hjälp av kontorsstolen rullar han till köksbänken och hämtar en termos.

– Sedan jag började dricka det här har mitt blodsocker blivit väldigt bra, säger han.

Han häller upp den rykande vätskan som ser ut som varmt vatten.

– Det är te på blåbärsris.

Enligt Johnny, som har diabetes, har det visat sig vara rena mirakelkuren och hans blodsockervärden har blivit i det närmaste normala sedan han började dricka sitt hemgjorda blåbärsriste.

– Värdena är bättre nu trots att jag inte rör på mig, säger han.

Utanför fönstret visar Åkersjön sin allra bästa sida. Solen gnistrar i snön. Förmiddag har gått över till lunch och det är dags att tacka för kaffet och åka vidare.

Innan jag går berättar Johnny att han ska sätta sig och skriva brev till sina barnbarn i Gällö.

– Det är ju Alla hjärtans dag i morgon. Tänkte skicka lite pengar så att de kan fylla på sina telefonkort och ringa mig. De brukar skylla på att de inte har några pengar kvar. Förtäckt tiggeri kan man kalla det, säger han och skrattar.

Jag åker vidare genom byn. Passerar hotellet och svänger vänster vid den nyöppnade mataffären upp mot Övre Åkersjön.

Här uppe, vid slutet av en smal, enskild väg i ett stort rött hus bor Eva och Anders Sten.

– Se upp! Sten i backen!

Anders berättar hur han fått sitt smeknamn "Sten i backen". Det var på 1960-talet när Torgny Wikstrand gjorde om skolan till hotell.

– Torgny var också skidlärare och ropade så till sina elever när jag kom farande. Då gällde det att hålla sig undan, säger Anders.

För 30 år sedan upptäckte paret Sten från Uppsala Åkersjön av en slump.

– Vi hade bokat en stuga i Oviksfjällen men vattnet hade frusit i den så då fick vi bo i en reservstuga i Åkersjön, säger Anders.

Anders ägde Cykel-Viktor – en för alla uppsalabor klassisk och välkänd cykelaffär. Eva jobbade på Pharmacia. För tre år sedan sålde de huset i Uppsala, gav alla möbler till Röda korset, gick i pension och flyttade permanent till Åkersjön.

– Nu tar vi dagen som den kommer, vi vet inte om det är måndag eller söndag, säger Anders.

Från köket har de kanske Åkersjöns vackraste utsikt, trots att sjön inte syns härifrån, med Ansätten, skidbacken och ändlösa skogar.

Eva dukar fram kaffe och mackor. Anders pratar oavbrutet. Det är tydligt att han jobbat som försäljare i 32 år.

– Jag har aldrig längtat tillbaka till Uppsala. Mina barnbarn är de enda jag längtar efter, säger han.

I Åkersjön har de hittat sitt drömliv.

– Stressen har vi lämnat för länge sedan. Vi har anpassat oss att leva här. Har köpt en extra frys och skulle säkert klara oss i två månader utan att handla om vi skulle bli tvungna, säger Anders.

– Jag har egentligen aldrig varit stadsmänniska eller gillat att shoppa, säger Eva.

Skoteråkning, svampplockning, röjning, husrenovering. Begreppet lappsjuka finns inte för Eva och Anders.

– Men nu får det vara nog med byggande för min del i alla fall, säger Eva.

Anders går och hämtar sin mobil. Han visar ett meddelande på engelska.

– Varje dag sms:ar vi med Ma från Thailand, säger Anders.

Om ett par veckor ska de för fjärde gången sedan 2007 åka och hälsa på sina nyfunna vänner i Thailand.

– Vi har inte berättat för dem att vi ska komma nu. Det får bli en överraskning, säger Eva.

Vännerna i Thailand är Eva och Anders kontakt med omvärlden.

– Vi får en inblick i hur de lever. I Thailand kan man glömma åtta timmars arbetsdag och semester, säger Eva.

Ute har solen gått i moln och det är dags att lämna Åkersjön för min del. Denna by vars namn en gång syftade på jordbruken, men har nu fått en ny innebörd.

 

Varför Åkersjön?

Bröderna Bäver. Ja, de kallas så de tre bröderna och mina barndomsvänner från min hemort Åsele i Västerbotten. I min familj fanns det aldrig några skotrar. Men hos Bröderna Bäver fanns det alltid flera. Brödernas mamma – Gudrun Bertilsson – är född i Åkersjön och de åkte ofta dit på semester. Så givetvis ville jag ta reda på hur det ser ut där mina vänner i "bäverfamiljen" kopplar av.

Mer läsning

Annons