Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Plötsligt görs en helt ny satsning i stan!!!

/

Men alltså, i höst händer det verkligen saker i Östersund. Det tittar krönikan på i dag. Och på det som varit. Och så på det som många säger ska hända, men är det bara tomma ord, eller hur blir det …

Annons

Välkommen till hösten 2014. Hösten efter valet. Hösten som faktiskt kommer att innebära en av de större förändringarna i Östersunds nöjesutbud sedan motboken försvann. Men först lite annat.

Nu ska det bli intressant att se om valresultatet innebär en förändring av satsningen på kultur i Östersunds kommun. I valrörelsen har nästan alla partier pratat om att de vill satsa på kultur och kulturhus. Men vad de menat är inte alltid så klart. Nu är det dags att orden blir handling.

Kanske ska vi få en konsertlokal för akustisk musik. Det talas om att den ska byggas vid biblioteket. Jag som trodde att biblioteket i sig var på väg att haverera som byggnad.

Det hade väl varit bättre om man byggt på Storsjöteatern, ja, just det, det har man ju gjort, men hur tusan kunde ett försäkringsbolag få bygga där? Vad har det med teatern att göra?

Där, med Storsjöteatern, med en förnyelse av lokaler och med närhet till hotell och restaurang skulle det vara lätt att få till något som skulle kunna leva dygnet runt. Ett riktigt kulturhus skulle det kunna bli. En konsertsal gör inget kulturhus.

Nå, det viktiga är att det nu händer något så att vi inte vid nästa val 2018 står där med samma undringar och samma önskemål som inför detta val. För kultur kan många prata väldigt mycket om.

Eller som Ulf Lundell skriver i höstens roman "Visenterna": "Jag tror jag hatar vad som i dag kallas kultur. Det är så tandlöst, menlöst, så just blaha, blaha"

Vi ska antagligen också få Nationalmuseum Norr till Östersund. Finansieringen verkar snart vara klar.

Det är bra. Det kan bli en drivkraft i det lokala kulturlivet och en extra turistmagnet om Östersund får högklassiga egna nya utställningar och inte bara kommer visa det som redan visats i Stockholm.

Nationalmuseum Norr i kombination med Jamtlis egen utställningsverksamhet kan ge Östersund en helt ny kulturprofil som staden verkligen kan behöva. Östersund var på väg någonstans då med Färgfabriken Norr och då skrevs det nationellt mer om kultur i Jämtland än tidigare. Det tystnade när den skutan gick på grund.

Men i det tysta. Utan så mycket snack. Men ändå så snabbt och med ett driv man önskar att kulturhuspratarna hade visat upp. Det händer verkligen något helt nytt i Östersund i höst. Jag tänker på Gamla Teatern.

Östersund har väl aldrig varit den mest pulserande nöjesstaden. Jag flyttade till Östersund för 29 år sedan i dagarna. Jag skulle bli seriös och tänkte mig att sluta min tidigare karriär som kultur- och nöjesskribent.

Men så satt jag på tåget från London till Harwich och hamnade i samma kupé som två tjejer från Östersund. Vi kom att börja prata och jag berättade om mitt skrivande och att jag nu skulle flytta till Östersund och sluta med det.

De berättade om sin syn på nöjesutbudet och nöjesjournalistiken i Östersund och de var inte nöjda med något av det.

Ja, ja, någon gång under hösten 1985 publicerade jag mina första artiklar här i ÖP. Först var en intervju med Günter Wallraff men sedan blev det nöjesbevakning. Tror att den första konsert jag skrev om var med Stockholms Negrer på Musikforum i gamla halvt eller helt förfallna kårhuset.

Östersund då var en rätt tråkig stad. Alla gick på Garden. Skulle man gå ut och äta åt man på En liten röd. Stadskällaren, Aspnäs och Furuparken var inget jag besökte. Större konserter var på Folkets hus.

Musikforums storhetsdagar var över men då och då var det något på Rockhuset. På sommaren var det till Hede eller Fröjdholmen som artister for. När Yran kom var det äntligen en chans att höra liveband som man aldrig annars gjorde i Östersund.

Sedan har det väl hänt en hel del. 1990-talet handlade det om klubbar. NRG gjorde revolution i nöjeslivet. Det var konkurrens mellan Källarn och lokalen Saga/After Eight.

Det kom pubar, man kunde faktiskt gå ut och ta en öl utan att behöva äta något till. Lilla Paris och Eken hade en livaktig livescen, Gamla Teatern renoverades och öppnade.

Ja, så skulle jag kunna hålla på ett tag. Men det är ändå så att det som Gamla Teatern gör den här hösten är något som aldrig förr har gjorts i Östersund.

En satsning med shower med artister i stort sett varje helg. En satsning som vänder sig mot en vuxen publik som vill äta mat och se en show. Det är ett koncept som nog få skulle ha trott skulle gå bra i Östersund om det inte varit så att hotellägaren Stefan Karlsson har visat redan för flera år sedan att det gick bra i Lycksele och senast har han genomfört samma koncept i Sollefteå med framgång. Och om det gått bra i Lycksele och Sollefteå så varför ska det inte gå bra i Östersund också?

Från att ha någon eller några artistbesök ur sverigeeliten per halvår ska vi nu ha det varje helg. Det började i helgen som var med Kalle Moraeus och de som var där var hur nöjda som helst. Och fortsättningen innehåller allt från folkkära Pistvakt, rockiga Refreshments, älskade Ronny Eriksson till skämskuddemusikern Björn Rosenström.

Vi får se hur det går, men jag hoppas det går bra.

Just i dag går jag förresten till Fotografiska i Stockholm. Jag måste bara se Anders Petersen-utställningen.

Jag har sett många utställningar med hans bilder och jag har träffat honom några gånger. Senaste mötet var i Hackås för nu ganska många år sedan. Fotografen Fredrik Herrlander ställde ut och hade Anders Petersen på plats som föreläsare. Vi gick runt där en stund vid den vackra kyrkan och pratade.

Utställningen på Fotografiska är en stor retrospektiv över 45 års fotograferande. Men Anders själv tycker inte att man ska vara för påläst när man kommer.

– Det är fint att komma oförberedd och försöka känna, begripa och tillåta sig att förlora sig i det som finns på väggen. I ögonblicket någon ser på bilderna andas dem, då lever de. Det är just i mötet med människor som bilden kommer till.

– Om bilderna inte pratar är det inte mycket till bild. Det handlar i första hand om att bli emotionellt berörd, i andra hand intellektuellt, säger Anders Petersen på utställningens hemsida.

Anders Petersen är kanske mest känd för fotot som blev omslaget till Tom Waits album "Rain Dogs" och för sitt första projekt 1967 med bilderna från Hamburg och Café Lehmitz.

Anders Petersen är en fotograf som alltid förmår intressera. Mycket beror nog på hans närvaro och ödmjukhet. Ett förhållningssätt som gett honom bilder som få andra hade kunnat ta. Jag är ganska övertygad om att jag kommer att gilla det jag ser.

Och nu ska vi väl i alla fall slippa alla usla valaffischer och valreklamfilmer och alla dessa oftast väldigt förutsägbara valdebatter. Det är kanske det allra bästa med att valet nu är över…

Mer läsning

Annons