Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

130 deltagare. Öråd bestämmer.

Det är ingen som behöver svälta på Norderön, potatisen står Lars-Erik Nilsson för. Han bor med sin familj på Jönsgården, en av de äldsta gårdarna på ön.

Annons

Barnen Petter och Amanda har precis blivit hämtade på förskolan. De springer mellan de stora salarna på nedre plan i det 300 kvadratmeter stora huset. Ena salen är prydd med väggmålningar av Sven Linnborg men barnen är så vana motiven att de bara springer förbi.

– Vi lever i ”Antikrundan”, och så har vi inte städat, säger Maria när vi kommer in i huset men hon tillägger snabbt:

– Vi är nykära och vi tycker att det är bättre att vara tillsammans än att städa.

i Sunne-Norderön församling träffade Lars-Erik på en begravning och 2001 flyttade hon in på Jönsgården. Som barnfamilj ser de fördelar med att bo på Norderön.

– Det är så tryggt här, man vet alltid var barnen är och när de blir äldre kan de inte komma härifrån utan att man får reda på det, säger Maria och skrattar.

Lars-Erik berättar att allt fler tar vägen över Norderön med färja även sommartid för att komma till fjällen. Han tror att bensinpriset är en orsak till mer trafik på ön.

– Nej, säger han bestämt. Annars får jag inte sälja några pärer.

Katrin och Jerker Bylander bor en bit bort från Nilssons. De hade ingen anknytning till ön när de flyttade hit för sex år sedan. Jerker som är verksam i skogsbranschen erbjöds ett gallringsuppdrag och fick i princip se varje kvadratmeter av ön. Han blev förälskad och till en början hyrde de huset.

Efter några år kändes det som att de ville göra en del förändringar på huset och en diskussion om husköp blev aktuell.

– Det var ett tufft beslut att ta för familjen som ägde huset, säger Jerker.

Att lära känna de andra på ön har inte varit några problem.

– Det är en unik sammanhållning som jag inte har sett tidigare, säger Jerker.

– Jag tror att det är ganska svårt att bli utröstad, säger Katrin och skrattar.

pratar i telefon. Han sätter ihop kvällens bandylag. Han ringer runt och hör vilka som vill vara med.

Hans pappa Peder kommer hem från jobbet. I 30 år har han kört färjan mellan Norderön och fastlandet.

på ön krävs varken te av granbarr eller nödproviant av rötter men enligt Peder är det inte självklart att alla trivs lika bra.

– Man måste smälta in här och den som inte passar in, den personen flyttar så småningom.

Men Viktor håller inte med.

– Jag tror att det är lättare att flytta hit än till andra ställen, säger han.

– Man ska ha tid att koka kaffe när någon hälsar på. Har man inte det då har man inte tid att ha vänner heller, säger Peder.

möts i den svenska dokusåpan Robinson i olika tävlingar. På Norderön är det tävling fyra gånger per år. Då delas byarna in i olika lag.

Vart fjärde år ordnar man alla aktiviteter. Sista april med majbrasa, midsommar med stövelkastning, surströmming på hösten och julgröt i december.

tävling vid förskolan också. Viktor lyckades samla ett gäng som ska spela bandy.

Solen och ljuset försvinner sakta. Med hjälp av bilvägen blir planen stor.

En boll skjuts upp på tak-et.

– Vi får vänta på att vår-en kommer, säger Kristoffer Loo.

med ny boll. Det är ingen Robinsonstatyett eller miljonvinst som delas ut på den här ön.

Vinsten är i stället kanske en bandymatch i skymningen där alla får vara med.