Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

130 inlägg under sista mötet

Närmare 130 inlägg under en timslång diskussion.

Debattlusten var fortsatt god på onsdag kväll vid det fjärde och avslutande mötet om den första boken i ÖP:s digitala bokcirkel. Och på måndag möter vi författaren.

Annons

Under en månads tid har ÖP:s fem personer starka bokcirkel läst och på ÖP:s hemsida diskuterat Helena von Zweigbergks senaste roman "Än klappar hjärtan".

Där har vi dessutom fått goda synpunkter från externa läsare, som glatt gått in i diskussionen.

Och man kan säga att de sammanfattande omdömena om boken är positiva, flera deltagare menar att slutet på ett bra sätt binder ihop handlingen och förklarar intrigen.

Boken följer de tre systrarna Astrid, Sandra och Lena, men även mamma Kerstin, Astrids make Henrik och Sandras man Per tar allt större plats.

Astrid är den vackra och perfekta storasystern, vars yta krackelerar när hennes ungdomskärlek Michael dyker upp då deras gemensamme son Viktor ska ta studenten. I rask takt avslöjas sanningar om både systrarna och mamman.

Både cirkelns deltagare och läsarna kände först att alltför mycket hände på en gång, men boken utvecklas så att läsaren efterhand får höra systrarnas upplevelser av vad som hänt.

Och just att läsaren får höra historien ur flera personers perspektiv är något som de flesta varit nöjda med, det är en klar kvalitet med boken. Och alla systrarna bär på sina hemligheter:

"Det känns som att ingen av dem vågar se sanningen i vitögat med en gång. Det kommer ju i slutet av boken när allt sluts som i en cirkel" konstaterar exempelvis Veronica Lundin Sköldqvist i ett inlägg.

"Precis som i verkliga livet är det väl när våra barn speglar oss som vi kan se hur vi verkligen beter oss" konstaterar signaturen Eva G.

Flera noterade att många av våra kommentarer handlat om storasyster Astrid:

"Jag tror att vi pratar mer om Astrid för att många av oss stör sig mer på henne än de andra systrarna", konstaterade Katarina Bromée och just frågan varför vi som läsare stör oss på Astrid återkom i flera inlägg.

Teorierna här var flera - är Astrid den mest komplicerade personligheten, tar hon störst utrymme i kraft av att vara just storasyster? Andra menade att Astrid är den som förändras mest under romanen och därför värd att diskutera.

Lillayster Lena är svårt sjuk i cancer men sjukdomen medför också att systrarna hinner tala ut ganska mycket med varandra. Exempelvis har Astrid och Lena en stormig uppgörelse.

Flera i cirkeln var nöjda med att systrarna finner en sorts ro sedan de talat ut med varandra. Ett par inlägg menade dock att författaren ibland är för tydlig i sina beskrivningar:

"Det lämnas för lite plats åt läsaren att fylla i luckor i texten", menar Helen Asklund och fick medhåll. Å andra sidan gjordes tolkningar av det motsatta, att personerna ger dubbla besked och kanske inte riktigt kommit till insikt med sig själva.

Något som samtliga hade lätt att enas om var att bokcirkeln varit ett stimulerande sätt att diskutera romanen och att det ger ett mervärde att höra vad övriga sett i texten:

"Jag tycker att det var roligt att läsa en bok jag inte annars knappast hade valt. Och framför allt att höra andras tankar om boken så klart!" skrev signaturen Ellinor och fick medhåll.

Nu är boken utläst, men på måndag kommer Helena von Zweigbergk till Östersund för ett offentligt samtal och diskuterar sin bok med oss.

Missa inte det!

• Måndag 9 december 18.30 Östersunds bibliotek