Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

80-talet – prålighetens och smaklöshetens period

TV-programmet "Historieätarna" handlade senaste veckan om 80-talet. Det var det som fick mig att ta beslutet. Jag träder härmed fram och gör upp med mitt solkiga förflutna.

Annons

Jag hade en blekt rosafärgad bomullskavaj. Den köptes i London i mitten av 80-talet. I samma butik lyckades man dessutom sälja på mig ett par matchande, pastellgröna byxor.

Så svassade jag omkring i nöjeslivet och när jag tänker på det i dag kan jag bara tolka det som en total avtrubbning.

Bomullskläderna var så klart en del av sommarkollektionen. Jag hade även att par mörka kavajer med axelvaddar stora som hockeyskydd.

När Erik Haag och Lotta Lundgren skojade om 80-talsmodet i programmet så slår det emot mig med brutal kraft. Att moden som blivit passé senare manar till ett visst överseende hör liksom till tidens gång.

Men 80-talet var banne mig bottenlöst. Av alla decennier jag upplevt utnämner jag 80-talet till det mest vedervärdiga.

I "Historieätarna" tog etnologen Orvar Löfgren upp den omständigheten att 80-talet blev en reaktion på 70-talet. Men det är väl bara ett annat sätt att säga att världen blev galen.

70-talets ideal var måhända naivt flummiga, men de vilade i alla fall på en solidaritet som moralisk kompass och vill jag påstå lite sans och måtta.

1980 var det år när de ekonomiska klyftorna var som minst i Sverige. Men i och med 80-talet brakade allt iväg och gör så fortfarande. Före 80-talet fanns det en relevans mellan hur mycket man jobbade och vad man tjänade på det.

Det som hände när alla regleringar sedan släpptes var att ekonomin blev en lek med låtsaspengar som egentligen inte fanns. Börsen och fastighetsmarknaden blev två ledande områden för dem som ville bygga rikedom. Det var mer lukrativt att på börsen satsa på framtida värdeökningar hos någon annan än att själv starta ett företag där vinsten helt enkelt blir resultatet av de intäkter och kostnader man haft.

Och priset på bostäder fick allt mindre att göra med vad det aktuella huset kostat att bygga.

80-talet slutade som bekant med krascher både på börsen och fastighetsmarknaden. Men vi hade fått det i blodet, det där giftet som intalade oss att det mest rationella är att spela tombola på olika marknader i stället för att jobba för pengarna.

Men så kommer krascherna tillbaka igen, varje gång när girigheten slagit knut på sig själv.

Allt det här skyller jag på 80-talet, denna prålighetens och smaklöshetens period på jordelivet.

Och som sagt, jag erkänner. Jag hade en rosa kavaj så jag ska inte sätta mig på några höga hästar.

Men jag menar bara en sådan sak som hårdrockarna, som ju skulle föreställa 80-talets rebeller. De hade permanentade pudelfrisyrar och använde hårsprej så till den grad att ozonlagret knäcktes. Dessutom hade de tajta brallor av latex. Vad blir det för revolt av det?

Men på en punkt tycker jag att "Historieätarna", för att återvända till dem, gick väl hårt fram. 

Päron med smält After Eight är väl ändå en underskattad efterrätt.

Annons