Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Aftonbladets tre Norrlandsresor"

För 120 år sedan reste Aftonbladets medarbetare Jonas Stadling genom norra Sverige för att skildra hur skogsbolagens expansion påverkade regionens befolkning.

Annons

Med hjälp av hästskjuts, skidor och vandringskängor tog han sig upp genom skogsbygderna, där han besökte by efter by för att prata med bolagsfolk och bönder.

Det han kom fram till var att inlandets befolkning genomlevde en fullskalig katastrof och hade gjort så i decennier.

Beväpnade med brännvin, sedelbuntar och affärsmässig auktoritet reste bolagsfolk runt i bygderna och köpte upp böndernas skog för en liten bråkdel av vad den var värd. Och bondbefolkningen som var ovan med både finfolk och kontanter och framför allt saknade kunskaper om skogens värde på den industriella marknaden lät sig godtroget luras.

En av metoderna som användes var att bolagen köpte hela fastigheterna så att de fick den kommunala rösträtt som var knuten till ägande och inkomst på den tiden. Sedan arrenderade de tillbaka själva hemmanet till bondfamiljen som bodde där och såg till att den fortsatt tvingades stå för skatt och skulder. Om gården sedan gick i konkurs, vilket ofta blev fallet, anställdes gårdsfolket som kontraktslösa daglönare med ett rejält hyresavdrag på lönen om de ville bo kvar i sina gamla hem.

Fattigvården bågnade under trycket från horderna av utblottade bondfamiljer som tvingats bort från sina gårdar, konstaterade Stadling. Norrland plundrades på värden och en tidigare välmående bondbefolkning höll i praktiken på att bli livegna.

Men hafva ej de rika bolagen som skördat så många millioner på edra skogar, lämnat några vackra bidrag till eder fattiga kommun?, frågade han en av intervjupersonerna.

Jo, svarade denne, den rikaste bolagsmannen har skenkt en värmeapparat till vår kyrka, hvilken kostade 700 kronor för att, såsom allmogen säger, bolagsherrarna ej skola behöfva frysa då de komma till kyrkan för att höra kunngörelserna uppläsas.

Det var lönlöst att försöka driva juridiska processer mot bolagen. Det gick inte att få hjälp av kommunerna eftersom bolagen kontrollerade dessa och regeringen, den stod helt och hållet på bolagens sida eftersom de skapade arbetstillfällen och genererade tillväxt.

Materialet som Stadling samlade på sig under resan blev en bok med namnet Vår irländska fråga.

Inte många brydde sig.

Över hundra år senare åker en ny Aftonblandetmedarbetare, Po Tidholm, till Norrland och finner ungefär samma sak. Det är andra storbolag och andra branscher i dag men det handlar fortfarande om att föra ut så stora och snabba pengar som möjligt ur regionen utan att behöva betala för sig eller ta ansvar för de lokala konsekvenserna.

Han ger ut en bok om detta med namnet Norrland.

Inte många bryr sig.

Och inte nog med det, kära läsare.

Om cirka hundra år kommer nästa Aftonbladetmedarbetare att resa hit, hitta ungefär samma sak och skriva en bok om det.

I min nästa krönika, den som kommer om två veckor, ska Bruce Springsteen hjälpa mig att förklara vilket genomslag den boken kommer att få i Sverige.

Krönikan kommer från 100 % Östersund.