Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åke hade änglavakt under stormen

Under stormen Ivar fick Åke Handler, 67, en stor tall rakt över sig.

– "Nu dör jag", tänkte jag.

Annons

På förmiddagen 12 december var Ytterhogdalsbon Åke Handler ute och jagade på sina marker några kilometer från Ytterhogdal.

– Jag visste att det skulle bli storm på eftermiddagen, säger han.

Han släppte jämthunden Risto, 2 år, som efter ungefär en timme hade ståndskall på en älg. Men hunden ville inte komma tillbaka.

Vid 12-tiden åkte Åke hem och jobbade med sin firma. Vid 15-tiden återkom han för att hämta hunden – som hade GPS-sändare på sig – men den kunde inte slita sig från älgen. Vid 20-tiden, samma sak. Runt midnatt åkte Åke dit igen, då tillsammans med sin fru Gunilla.

Tänkte du aldrig att du skulle vänta ut stormen?

– Nej, jag tänkte att jag skulle ha hem hunden.

Då hade Ivar rasat i några timmar och på skogsbilvägen hade en tall blåst ned och blockerat. Åke gick ut i mörkret för att såga av trädet, medan Gunilla satt kvar i bilen.

Så du hade en motorsåg i bilen?

– Ja, men ingen hjälm.

Medan Åke drog i gång motorsågen föll en tall över honom, bakifrån.

– Jag hade inte en tanke på att det skulle komma ett träd till.

Han varken såg eller hörde fallet.

– Jag bara kände att det snurrade till. "Vad hände? Vad hände?", tänkte jag.

Tallen träffade honom på vänster sida och han slogs till marken. Motorsågen flög iväg, ungefär 40 meter bort.

– "Nu dör jag", tänkte jag. Vad skönt det ska bli att få vila. Men då tänkte jag på mina barnbarn.

Åke behöll medvetandet.

– Jag tror att min räddning var att tallen var så stor att grenarna slog i backen och dämpade.

Gunilla sprang ut ur bilen för att hjälpa honom.

– Själv sa jag att jag skulle hem, jag skulle inte på något lasarett. "Hjälp mig upp", sa jag till min fru, men inte kunde jag ta mig upp.

Gunilla ringde SOS.

– Det är frun som har räddat mitt liv.

Ambulansen i Ytterhogdal var precis lastad med en annan patient, med stukad fot, som i stället skickades i taxi.

Med stora smärtor låg Åke under tallen. Efter ungefär en halvtimme kom ambulansen, och personalen fick börja med att såga i trädet. Då passade hunden Risto på att dyka upp.

– Han kom och slickade mig i ansiktet när jag låg där, säger Åke.

E 45, som varit avstängd på grund av stormen, var åter igen öppen och ambulansen kunde åka till Östersunds sjukhus.

Hur mår du i dag?

– Efter omständigheterna bra, jag har inte ont förutom i axeln där de har varit och rotat. Och de har dragit ned på det smärtstillande.

Han kan inte stödja på vänster ben eller arm.

– Det hade varit bättre om skadan hade varit "zickzack", men det kunde man ju inte bestämma, säger han och skrattar.

Han ska nu ha rehabilitering i tre–fyra veckor och har sjukgymnastik två gånger per dag. Om ungefär en månad förväntas han kunna gå igen.

Händelsen har gett honom en tankeställare.

– Jag värderar saker helt annorlunda. Det viktiga är att ha hälsan, få vara frisk och få vara med sina vänner.

– Mina anhöriga har varit helt otroliga, vilken stöttning de har gett mig.